Min hustru ser på spansk tv under söndagen, där Spaniens premiärminister håller ett nära timslångt tal till nationen. Han ger en bakgrund till dagsläget och betonar allvaret i det som tycks vänta framöver. Under dagen har hon haft kontakt med vänner och släkt i ett flertal länder i Latinamerika. Från samtliga rapporteras om nära utegångsförbud samt strikta och tydligt kommunicerade förhållningsorder. På många håll verkar det råda panik där hamstring skapar kaos.
Min äldste son i Schweiz kan även han berätta om strikta regleringar, med nedstängda företag, institutioner och kommers. Han diskuterar med sin yngre bror i Sverige om varför inte vi i Sverige också slår till bromsen och deklarerar total stängning.
Det hela får sin plågsamma upplösning när några förnumstiga politiska kommentatorer ska analysera sönder stackars Stefan Löfvens tal direkt efter sändning.
Det hela blir en väldigt konkret illustration till våra olika kulturellt grundade uppfattningar om hur vi bör agera i en situation som denna. Latinska och bland andra tyskspråkiga nationer har en benägenhet att vilja agera utifrån en mer auktoritär samhällssyn, där tydliga och kompromisslösa direktiv gäller. Vi i Norden tillsammans med bland annat. Storbritannien, förhåller oss av tradition lite avvaktande och flexibla, beredda att mer ’laga efter läge’. De nationer som oftast tar till den auktoritära strategin är oftast de som försöker bemästra det som kallas för ’osäkerhetsundvikande’; det vill säga att såväl på individuell som samhällelig nivå, på olika vis sträva efter att i möjlig mån reglera det oförutsedda, i vad mån det nu låter sig regleras.
Via media informeras jag sedan om att vår egen statsminister ska framträda i SVT med ett fem minuter långt ’tal till nationen’. Redan innan sändning nås vi av beskedet att det är ett bandat inslag. Ridå – där föll det momentum som en direktsändning skulle kunnat utnyttja. Det hela får sin plågsamma upplösning när några förnumstiga politiska kommentatorer ska analysera sönder stackars Stefan Löfvens tal direkt efter sändning. Tänk om det istället hade kunnat fått hänga kvar en stund, för att ge effekt och i bästa fall skapa en smula eftertanke från oss åhörares sida. Men icke så i det helt igenom rationella Sverige; där ett stasministertal blir som vilken liten programstump som helst.
Anders Hill, konsult och utbildare inom affärskultur