Under ganska lång tid har Seminarieparken i Annedal varit stängd för upprustning. Higab har satt målsättningen att den ska bli ”Världens bästa park när det regnar”, vad det nu egentligen innebär. På Higabs sajt kan man se planen för arbetet. Som en av totalt sju punkter i upprustningsprogrammet anges ”ökad tillgänglighet.”
Nu i helgen öppnades parken för allmänheten och förväntansfulla tog min fru och jag en promenad med hennes rullstolsbundne bror till parken. Men vi kom bara en knapp meter in i parken. Gångarna är nämligen belagda med grus som rullstolen omgående spårade ned i och det gick inte att komma vidare utan mycket stor kraft. På en bänk bredvid oss satt en äldre dam med ett barn i en barnvagn och konstaterade att hon inte heller kommit längre – hon orkade inte få barnvagnen framåt.
Är detta parkens tänkta permanenta underlag i gångarna eller kommer någon annan typ av beläggning att läggas ut? Om detta är det permanenta underlaget, hur tolkar då Higab begreppet tillgänglighet?
Med tanke på att det dagtid säkert mestadels är föräldralediga (med barnvagnar) och äldre (med rullator) som besöker parken vore det intressant att höra någon från Higab kommentera mina funderingar.
Jan-Olof Cavanna
