Det nya avgiftssystemet för färdtjänst i Göteborg är djupt orättvist om man menar allvar med att göteborgare med eller utan funktionsnedsättningar ska ha jämlika levnadsvillkor.
Säg att två kollegor bor i Angered och jobbar inne på Gustav Adolfs torg. Säg att de arbetar på stadsledningskontoret. Säg också att de har samma arbetstider och börjar jobbet någon gång mellan åtta och halv nio. Färdtjänstresenären betalar 77 kronor och kollegan som reser med kollektivtrafiken betalar som mest 36 kronor för att ta sig till jobbet.
Kollektivtrafiken är en grundläggande service som främjar möjligheten att röra sig i staden oavsett social eller ekonomisk status. Färdtjänsten finns för dem som helt eller delvis på grund av funktionsnedsättning har svårt att använda den ordinarie kollektivtrafiken. Högre kostnader för färdtjänst än för vanlig kollektivtrafik skapar ekonomiska barriärer, som generellt begränsar göteborgare med funktionsnedsättning från att delta i samhället, vilket strider mot principen om lika möjligheter. Jag har många färdtjänståkande kompisar som inte längre känner att de har råd att delta i DHR:s aktiviteter på Dalheimers hus eller i vår klubbstuga på Välen
Genom att jämställa resenärens kostnader för oss med färdtjänst och övrig kollektivtrafik visar samhället sitt stöd för alla medborgares rätt till rörlighet och deltagande, vilket leder till en starkare och mer sammanhållen gemenskap. Att sträva efter en jämlik kostnadsstruktur gynnar inte bara individer som är beroende av färdtjänst, utan även bidrar till en mer inkluderande och hållbart Göteborg för alla dess invånare.
Håkan, färdtjänst och kollektivtrafikresenär