Stort fokus i medias rapportering är och har under senare år varit att peka ut och rättfärdiga psykiatriska diagnoser. Sådana diagnoser är ingången till behandling antingen på vårdcentral eller på psykiatrisk klinik.
Själv är jag årsrik – pensionär – men har under mitt långa liv kommit i kontakt med många personer som har haft erfarenhet av psykiatrin och psykiatriska vårdmetoder. Det kan ha varit bekanta och vänner som tagit hjälp därifrån. Oväntat nog kan alla säga att deras erfarenheter av psykiatrin har varit negativ. Historiskt kan det ha handlat om djupsömnsterapi eller insulinchocker.
Under senare år har det vanligtvis handlat om biverkningar av mediciner, nytillkomna problem av mediciner eller problem i samband med nedtrappning av medicin. De svåraste problemen eller biverkningarna verkar vara de som kommer av elchocksbehandling. Vanligt hos de jag kommit i kontakt med är minnesförlust, förlust av yrkeskunskap, svårighet med att lära sig saker och att orientera sig i vardagen.
En fråga som jag många gånger har ställt mig själv är om någon någonsin har blivit genuint hjälpt av psykiatrin? Och varför envisas media med att vara så tyst om dessa ”skandaler”?
EffBe
LÄS MER:Vårdskada i psykiatrin vanligare bland kvinnor
LÄS MER:Samtalen till Självmordslinjen ökar under corona
LÄS MER:Anna Marias suicidforskning har gett henne en unik erfarenhet