För ett par veckor sedan fyllde jag 22 år och har fram till september varit student. Jag har under min skolgång varit registrerad elev på fyra olika skolor förutom universitetet, varav en som var i särklass bäst avseende lärarkompetens, studiekrav och studiero: det nyligen omdebatterade vinstmaskineriet “Internationella Engelska Skolan”.
När jag började i årskurs 6 på IES Krokslätt vårterminen 2011 hade skolan bara varit öppen en termin och dess elevunderlag var långt ifrån så exemplariskt som meningsmotståndare ofta hävdar. Som nystartad privatskola kan jag förstå ifall man gärna osynliggör problem i den mån man kan för att “snygga till fasaden”. Istället gjorde IES tvärtom och kallade till föräldramöte där man lyfte fram problematiken som fanns, något som jag vet att min egen mamma är tacksam för och imponerad av, även om hon just då började fundera på vad det var för typ av skola hon skickat mig till. Visserligen blev ju effekten av ett kraftfullt handlande att elevunderlaget sållades något, men jämfört med de övriga (kommunala) skolor jag gått i skiljer det sig inte nämnvärt, åtminstone inte åt det lugnare hållet.
Sammantaget är min upplevelse av Internationella Engelska Skolan inte i närheten av den bild som ofta målas upp i debatten.
Vad som däremot utmärker IES bland de andra skolorna jag har att jämföra med är dess kompetens och ambitionsnivå på lärarkåren samt de krav som ställs på eleverna: glädjebetygen som det så flitigt diskuteras om har jag och mina gamla klasskamrater aldrig sett skymten av.
Sanningen är den att mina föräldrar tvingade mig byta till en kommunal skola inför nian eftersom jag skulle få bättre betyg där, något som klassföreståndaren där bekräftade då jag senare bytte tillbaka till IES.
Sammantaget är min upplevelse av Internationella Engelska Skolan inte i närheten av den bild som ofta målas upp i debatten. Jag är säker på att skolan varit avgörande för många av mina vänners karriärval och framtidsambitioner. Att skolan är börsnoterad och att dess ägare tjänar pengar på min och andras utbildning gör mig ingenting – vill man bli av med friskolorna får man väl konkurrera ut dem liksom i vilken marknadsekonomi som helst?
Henrik Zetterqvist
LÄS MER:Ser inget annat alternativ än Engelska skolan
LÄS MER:Så ställer sig tio av Göteborgs grundskolor till klädkoder