Sand och damm från vägen får många att tvätta av bilen för att få den skinande ren. Allt det smutsiga åker av, men var hamnar smutsen? Varje år hamnar stora mängder miljöfarliga ämnen i naturen när vi tvättar våra bilar på gårdsplaner, uppfarter och parkeringsplatser. Kadmium, bly och krom är några av de tungmetaller som tillsammans med motorolja och avfettningsmedel rinner ned i brunnar och diken till följd av biltvätten.
De flesta använder dricksvatten vid biltvätt. Det verkar ju ganska dumt att slösa med livsmedlet dricksvatten för att spola bilar. På Tjörn, där jag bor, har vi dessutom brist på färskvatten då och då, så vattenbesparing är alltid av godo.
Självbetjäningstvättar är utomhus, har vattenrening, godkända rengöringsprodukter och minskar vattenåtgången genom att använda renat vatten för grovtvätt. Jämfört med maskintvättar så är självtvätt snällare mot bilen.
Tjörn har en liten självtvätt men fler tvätthallar behövs för att minska vattenslöseriet och utsläppen till mark och vatten. Även bilåkandet blir mindre om vi inte behöver åka in till Stenungsund för att hitta en bra självbetjäningstvätt.
På Tjörns kommuns hemsida kan man läsa att, enligt Miljöbalken, är det inte tillåtet att släppa ut skadliga ämnen i naturen. För att möjliggöra miljövänligare biltvätt bör kommunen se till att det finns fler och bra tvätthallar på ön.
Planera och upprätta detaljplaner för att möjliggöra byggandet av miljövänliga biltvättar i strategiska lägen. Kommunen ska också stödja initiativ till att bygga nya, miljövänliga tvätthallar. Detta borde vara en självklarhet på Tjörnön.
Carl Bloom, pensionär och miljöpartist