I kölvattnet av brännandet av religiösa symboler och åtföljande våldsamma protester reses från många håll krav på att skändande av religiösa symboler ska förbjudas. Kraven kommer från både offentligt och privat håll. Det ligger nära till hands att tänka så, att välja den, för stunden, mest "bekväma" lösningen. Man måste emellertid tänka lite längre än så.
Alla förstår nu att detta handlar om den senaste tidens koranbränningar. Då inställer sig frågan: Vilka andra skrifter, utöver Koranen, eller symboler ska omfattas? Karl Marx ”Das Kapital”? Bibeln? Toran? Hitlers ”Mein Kampf”? Nordkoreas flagga? USA:s flagga? Det i Sverige regerande partiets valprogram? Alla dessa symboler hålls högt av någon. Var går gränsen?
Det handlar i grunden inte om enskilda symboler. Det handlar om våra tillkämpade rättigheter att fritt få uttrycka sina åsikter. Åsikts- och tryckfrihet är fundamentalt i ett demokratiskt samhälle. Att vika ner sig är att låta våld och hot segra.
Regeringen måste klara av att skilja på och kunna förklara skillnaden mellan vårt lands lagar och politik och enskilda människors åsikter. Visar man undfallenhet inför våld och hot leder det till fortsatta och utökade krav på eftergifter från grupper som inte accepterar yttrandefrihet.
Demokrati är inte en åskådarsport utan måste ständigt försvaras även om det kostar blod, svett och tårar. En av mina "heliga ledstjärnor" är yttrandefrihet och det klarar ingen människa av att skända eller ändra på.
Anders
LÄS MER:Om koranskändningar förbjuds befäster vi att våld fungerar