Det kan till exempel omöjligen vara acceptabelt att en handläggare inte själv kan förklara eller motivera ett avslag för den sjuke. Att hänvisa till arbeten som inte finns eller är uppenbart omöjliga att utföra ger inte heller Försäkringskassan någon som helst trovärdighet. Än mer skrämmande var det som kom fram redan 2018 genom SVT:s Agenda. Handläggare inom myndigheten berättade då att man både pressats och premierats för att ge fler avslag. Hur har det kunnat gå så här illa?
Hur har det kunnat gå så här illa?
Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, menar i samma program att det finns en ganska stark politisk styrning från regeringen in till Försäkringskassan där man i princip talar om för myndigheten hur många som ska ha rätt att få sjukpenning under ett år. Det här strider mot alla principer i en rättsstat enligt samma professor. Även utredaren Claes Jansson kom i januari 2020 med hård kritik mot Försäkringskassan då utredningen presenterades för regeringen.
Jag håller med överläkaren, professor emeritus, Lars Jacobsson, vid Norrlands universitetssjukhus, när han i Dagens Medicin säger att ”Försäkringskassans hantering av i dag bidrar inte sällan till en försämring av sjukdomstillståndet” och det han föreslår om ” en omprövning av Försäkringskassans roll som ett stöd för medborgarna och inte en motpart. I väntan på detta kan Försäkringskassan förändra sin praxis – det kan den göra alldeles själv utan att vänta på ett nytt ’uppdrag’ från regering eller riksdag.”
Lars