Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Livet som julgran börjar i skogen. Bild: Johan Nilsson/TT
Livet som julgran börjar i skogen. Bild: Johan Nilsson/TT

En grans funderingar

Är man julgran så slängs man omsider, kanske får man ett värde som ved, diktar Iréne Skoog.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Det gick folk här och sökte i skogen,

efter den perfekta granen till jul,

och jag vet inte om de såg hitåt,

men jag hörde de sa: den är ful!

Som liten blev jag trampad av älgen,

och det satte så klart sina spår,

men min dröm att bli klädd till julgran

och beundrad, finns kvar varje år.

Men nu blev jag förskonad från yxan

och kan fortsätta att leva i fred.

Är man julgran så slängs man omsider,

kanske får man ett värde som ved!

Tänk, en gång när jag kämpat mig uppåt,

och glömt bort all besvikelse och sorg,

att bli utvald bland alla runt om mig

till årets julgran på stadens torg!

Fast jag trivs här i skogsluft och stillhet

bland blåbärsris, berghällar och djur,

och med fågelsång runt mina grenar,

i en frisk och fantastisk natur.

Strunt i drömmen om ljus och glitter!

Nu får rösten ett känslosamt darr.

Allt det där rör mig inte i roten,

och utan tvekan knappast ett barr!

Iréne Skoog, Mariestad

LÄS MER: Så håller du granen grön hela julen

LÄS MER: Lider du av gran-skam?

LÄS MER: Den göteborgska julen var inte bättre förr