Vi har bara ett liv här på jorden och detta liv har en början och ett slut oavsett eventuella religiösa illusioner. Vi föds och vi dör och mellan dessa ytterligheter har de flesta haft förmånen att uppleva allt livet kan erbjuda när det gäller både glädje och sorg. Vi undviker att prata om döden eftersom den inte känns riktigt hanterbar när vi inte har någon chans att vinna kampen.
Vi har svårt att diskutera frågan om aktiv dödshjälp för det blir lätt känsligt och dålig stämning när olika former kommer på tal. Vi kan bestämma i testamente över hur våra tillgångar skall fördelas och om våra organ skall doneras till behövande, men vi får inte bestämma om hur den sista livsgnistans skall släckas.
En sista önskan om hur hädanfärden till den eviga vilan ska ske skulle underlätta både för oss själva och anhöriga.
Redan i dag finns olika former av dödshjälp i flera länder, där man kommit fram till olika humana lösningar, som känns mänskligt godtagbara för alla inblandade och ger möjlighet att befria en medmänniska från ett utdraget lidande.
Det känns ovärdigt att vi i vårt moderna samhälle fortfarande undviker att fatta beslut i denna känsliga fråga, för att med respekt tillmötesgå en människas sista önskning i livets slutskede.
Sven-Åke Runelid