Varför vill man flytta landets bästa stadsmuseum, från världens finaste ställe, till en dyr och tråkig nyproduktion? Den som har varit i Mölndals stadsmuseum vet precis vad jag pratar om. Placerat på toppen av Kvarnbyn, med kafédelens uteservering direkt ovanför forsen som i hundratals år gett liv åt fabriker och otalig annan verksamhet. Det finns absolut inget annat ställe som kommer i närheten av den upplevelsen.
Något så ovanligt som rimliga priser på kaffe, fika och lunch. Gott om parkeringsplatser. Kan hända att jag tagit med en dejt eller två hit.
Som Göteborgare är jag svårt avundsjuk. Jag vet att vår kommun aldrig hade klarat av att behålla ett sådant fint ställe utan att flytta runt fyra gånger om året (så att flyttfirmor med upphandlingsavtal ska hållas sysselsatta med något).
Utställningarna brukar hålla världsklass. Temat med 90-tal var fantastiskt. Det där med äckliga saker som saliv, sjukdomar och gammalt blod — inte lika kul! Men alla måste få vara med och komma med idéer, så är det inom kommunen.
Tyvärr är det slut med detta nu. Allt som är levande, allt som är vibrerande och har en själ måste flyttas till en steril lokal i nyproduktion. Jag har inte tillgång till alla uppgifter men en kvalificerad gissning är att det blir en dyrare och sämre lokal.
Kaféet tas bort. De som besökte museet på grund av billigt kaffe och fika kommer välja något annat. De som lyckats slita sina barn från deras skärmar med hjälp av mutor i form av fika och en häftig öronbedövande fors får komma på andra sätt att kultivera sina barn. Espresso house?
Nu ska man slå sig in mitt bland Mölndals Centrums alla nyetablerade nagelsalonger, tatueringsstudior, frisörer och onödigt dyra hamburgerhak där håriga män med manbuns jobbar.
Det är precis som att man tryckt på en retroknapp och vips så hoppar anställda i form av hipsters upp på varenda barberarsalong, redo att klippa till skägget exakt likadant på alla kunder.
Logotyperna? Den ena mer AI-genererad än den andra.
Mölndals centrum har blivit jättefint. Nästan misstänksamt fint och levande. Jag och en kollega som råkar jobba där för tillfället funderade på ifall vi var med i ett experiment liknande det i filmen The Truman show. Allt är kulisser. Människor är skådespelare och allt går ut på all lura… mig?
Snälla begå inte övergrepp på Stadsmuseets själ genom att trycka in det bredvid AI-kulisser och pappfigurer.
Andreas Sihlén
