Klädindustrin släpper ut mer växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop, enligt FN:s handelsorgan Unctad. Det handlar inte om vad vi köper för plagg, om det är tillverkat av återvunna fibrer eller ekologisk bomull, utan hur mycket vi köper. En ny rapport som Mistra Future Fashion släppt visar att när det gäller den svenska konsumtionen av kläder sker 80 procent av klimatutsläppen vid tillverkningen.
Klimatpåverkan sker med 3,1 procent vid distributionen av varor till affärerna, med 10,8 procent när vi tar oss till affären för att köpa jeansen, med 2,9 procent när vi tvättar dem, med 2,8 procent för att ta hand om dem efter att vi slängt dem. Men den stora klimatpåverkan, 80,4 procent sker vid tillverkningen, som inbegriper allt från bomullsodlingar till textilfabrikerna.
Enligt SOM-institutet (2009) är hela 32 procent av kvinnorna mycket intresserade av att springa i affärer, medan motsvarande siffra för män är 8 procent
Massproduktionen kombinerad med billig arbetskraft har gjort att kläder är relativt billiga. Dammodet har blivit ett slit-och-släng-fenomen som tär på både miljö och klimat. Visst är det märkligt att genusperspektivet inte lyfts fram i klimatdebatten, något som annars sker per automatik när det gäller frågor som i någon mening uppfattas orättvist ur ett genus/kvinnoperspektiv.
Enligt SOM-institutet (2009) är hela 32 procent av kvinnorna mycket intresserade av att springa i affärer, medan motsvarande siffra för män är 8 procent (värde 8-10 på en tiogradig skala).
Hela 48 procent av männen är ointresserade av shopping, medan endast 17 procent av kvinnorna tycker att shopping är ointressant (värde 1-2 på en tiogradig skala). Att kvinnor konsumerar avsevärt mycket mer kläder än män märks med all önskvärd tydlighet på det enorma utbudet av kvinnokläder i affärerna.
Visst vore det fint om feministrörelsen satte upp frågan om kvinnors överkonsumtion av kläder på agendan, och därigenom möjligen bidrog till minskad klimatpåverkan.
Medelålders vit man