Jag träffar dagligen i mitt jobb, unga som lever i eller nära gängkriminalitet. Mitt jobb är att hjälpa unga i sin kamp att bli fria ifrån kriminalitet. Vi behöver jobba logiskt och vetenskapligt för att motverka kriminalitet och få ett tryggare samhälle.
80-talet, när Sverige var ett av världens mest jämställda länder, är förbi. ”Avståndet i olika materiella och sociala hänseenden har de senaste årtiondena successivt ökat mellan barnfamiljer i den lägsta tiondelen jämfört med medianhushållens levnadsstandard. Detta ojämlikhetsmönster är något paradoxalt för Sverige under 2000-talet med tanke på att hushållen överlag fått det ekonomiskt avsevärt bättre sedan millennieskiftet.” (Johanson och Sorbring, 2018)
Fattigdomsskam och maktlöshet har fått fäste i de särskilt utsatta förorterna.
När man tittar på var i samhället det finns stor ojämlikhet i inkomster och livsvillkor, kan man tydligt se att det samverkar med graden av kriminalitet på en plats. I Sverige i dag finns en generell trend av minskad kriminalitet hos välbärgade familjer. Det finns samtidigt en trend av ökad ungdomsbrottsligheten hos de som växer upp i de fattigaste familjerna.
Fattigdomsskam och maktlöshet har fått fäste i de särskilt utsatta förorterna. Denna skam gör att vissa unga går över gränsen, blir kriminella och väljer att ta det man tror att man annars aldrig skulle kunna få.
Så hur kan vi då jobba mot gängkriminaliteten?
Bekämpa fattigdomen. Det är ingen "quick fix" på samma sätt som längre strafftider eller fler poliser. Men om vi ska jobba logiskt och vetenskapligt är det den vägen vi måste gå. Fattigdomsbekämpning lika med mindre gängkriminalitet.
Vi behöver helare tag istället för hårdare tag.
Marika Lundberg, Socionom för Sociala insatsgruppen, Nordöstra Göteborg
LÄS MER:Slutstation för A-falangen – om åklagarna lyckas
LÄS MER:Tjejer som älskar sina orter – Angered och Bergsjön