Radioprogrammet ”Odla” i P1 ska läggas ned när Sveriges Radio ska spara pengar. Det kan förvisso vara en grannlaga uppgift att välja vad som ska sparas på. P1 har många omtyckta program och ingen lyssnare vill vara utan sina favoriter. Själv älskar jag Odla – vi är många trädgårdsälskare som genom åren fått många bra tips, råd och mycket kunskap om trädgård och odling, inte minst genom Maj-Lis Petterssons aldrig sinande entusiasm och kunnande.
Nina Glans, programansvarig SR, säger att den biologiska mångfalden fortsatt ska rapporteras om på vetenskapsradion. Det är att blanda bort korten, Maj-Lis Pettersson och Odla rapporterar inte om biologisk mångfald, de talar specifikt om trädgårdsodling och svarar på frågor om odlarnas problem med mera. Det är nåt annat än vetenskapsradion.
Nina Glans fäller dessutom sedan kommentaren att Maj-Lis Pettersson inte är ”helt purung” (GP 13/12). Vad har Maj-Lis Petterssons ålder med programmets nedläggning att göra? Detta är ett exempel på ålderism, stereotypa föreställningar och handlingar som utgår från en människas ålder. Jag hade förväntat mig mer av programansvarig på Sveriges Radio än att hemfalla åt ålderism.
Men icke – här menar tydligen Nina Glans att när någon passerat en viss ålder så finns inget mer att tillföra. I stället ska vi nu lyssna till Pernilla Månsson Colt och John Taylor (som redan setts av många i SVT:s Trädgårdstider). Är det deras ålder som gör att dom av någon anledning har mer att ge tittarna än den långt mer erfarna och kunniga Maj-Lis Pettersson? Vad menar egentligen Nina Glans? Kanske hon också hyser vissa fördomar om lyssnarskaran, varför skulle vi hellre lyssna på yngre än äldre personer, om det nu är åldern som spelar roll? Förklara det Nina, så vi förstår vad du menar med att blanda in ålder i debatten om programmens vara eller inte vara i Sveriges Radio.
Inger Kjellberg
