Ja, jag satte kaffet i vrångstrupen när nyheten damp ned. Vår miljöminister Romina Pourmokhtari (L) vill häva förbudet mot uranbrytning i Sverige. Ska man skratta eller gråta? Hon verkar inte ha någon som helst kunskap i uranbrytning, men duktig på att prata det är hon.
Romina Pourmokhtari, vi har haft uranbrytning förr i Sverige, i Ranstad utanför Falköping mellan 1965 och 1969. Under de fyra åren i drift utvann man endast 215 ton uran ur 1 500 000 ton berg. Lyssna på P4 Skaraborg om detta. Skaraborgarna vill inte ha någon ny uranbrytning i Sverige, den saken är säker!
Anledningen till att man startade bryta uran var att Sverige skulle skaffa kärnvapen. När kärnvapentanken lades ned och Sverige skulle övergå till civil användning i kärnkraftverk lades också den olönsamma gruvan ned då det var mycket billigare att köpa uran utomlands.
Man har nu efter 30 år till en kostnad av en halv miljard sanerat området från skit efter uranbrytning, men avfallshögen den är kvar och är klassad som miljöfarligt område, en av de två som finns i Sverige. Read my lips, Romina: Miljöfarligt område! Vad säger det dig som miljöminister?
Är det över huvud taget någon som vill ha uranbrytning i Sverige när man tar reda på fakta om den här smutsiga verksamheten?
Mats Lindfors