GP:s larmrapport om den stackars amputerade, rullstolsbundne gamle mannen, Sten Söhrman, som dygnet runt tillbringade sitt liv på Göteborg Central, visar svensk äldreomsorgs absolut mest bedrövliga misslyckande man kan tänka sig. Hur är det möjligt att den gamle mannens situation överhuvudtaget kunnat undgå den sociala myndigheten, polisen eller de västförsedda volontärerna från olika organisationer som ägnar större delen av sin tid på centralen och Nordstan åt att bekymra sig för de knivbeväpnade snorungarna som tagit över områdena.
Den gamle mannen stöttades av områdets Securitasvakter, men lämnades i övrigt åt sitt öde, storögt iakttagande julklappsfrosseriet som var en värld så oerhört långt bort från honom som det någonsin gick att komma.
Vem brydde sig om honom där han satt i sin rullstol? Vem bryr sig alls om honom? Vem stod vid hans sida när man beslutade ta hans ena ben?
Vem brydde sig om honom där han satt i sin rullstol? Vem bryr sig alls om honom? Vem stod vid hans sida när man beslutade ta hans ena ben? Vem tröstade honom och höll honom i handen när han rullades in till operation. Vem satt vid hans säng när han vaknade, stympad, ledsen och rädd över vart han nu skulle ta vägen?
Det skulle till en larmartikel i GP innan chockade anhöriga kände igen honom och kunde ta hem honom för att tills vidare erbjuda en säng, ett bad, en julkorv, en ren skjorta och kanske en julklapp till en ganska tilltygad pappa och familjemedlem. Av hela mitt hjärta hoppas jag att han fick en fin jul- och nyårshelg.
Ointresserade sociala myndigheter i Söhrmans hemkommun Mark skall veta hut och skämmas riktig ordentligt när man låter en kommuninvånare tillbringa sina dagar och nätter övergiven i flera månader på Göteborgs Central. Fy skäms!
Amicum