Genre: Drama
Premiär: 14 mars 2014
I rollerna: George MacKay, Kate Dickie, Nichola Burley med flera
Regi: Paul Wright
Speltid: 1 tim 32 min
Censur: 15 år
Betyg: + + + +
På en av de tidigaste kartorna över Norden, "Carta marina" från 1539, är de iskalla farvattnen kring Skandinavien fullständigt nedlusade med sjöodjur. Gigantiska havsormar, en enorm sjögris med åtta ögon, valar som har horn eller kan spreja frätande lut genom spruthålet - kartan måste ha räckt för att förvandla det stora flertalet nordbor till fanatiska landkrabbor.
Kartritaren (och ärkebiskopen) Olaus Magnus hämtade sina sjöodjur från sjömanssägner. Bland sjöfararna har sagor om havsmonster som den bläckfiskliknande Kraken och jättesköldpaddan Aspidochelone hållits levande genom seklerna.
Filmskaparen Paul Wright bygger vidare på dessa föreställningar i denna film som utspelar sig i nutid, i ett litet skotskt fiskesamhälle. Där ger sig sex unga män ut på en fiskebåt men bara en av dem - outsidern Aaron - kommer tillbaka. Resten, inklusive Aarons storebror, har omkommit i en mystisk olycka som Aaron inte har något minne av.
Den ensamme överlevaren blir misstänkliggjord och föraktad av de bistra byborna. Aaron söker tröst i sagorna han hörde som barn, om en havsdjävul som slukade sjömän och höll dem fångna i sin buk. Han blir besatt av att finna monstret, och befria sin bror.
21-årige George MacKay (en av årets Shooting stars på Berlins filmfestival, tillsammans med bland andra svenska Edda Magnason) gör ett svindlande fint porträtt av den känslige Aaron, som sakta men säkert förlorar greppet om sitt förstånd. Kate Dickie ("Red road") spelar hans mamma med en återhållen desperation - ett förkroppsligande av alla föräldrars värsta mardröm.
Formmässigt är filmen mer poesi än prosa, med lager på lager av stämningsbilder och ljudmattor. Aarons inre tumult står i centrum, och för publiken blir det en utmanande resa att följa med på. Men vackert är det, i all sin förtvivlan.
