Först och främst: Hur häftigt är det inte att superettaklubben Örgryte IS lyckas rekrytera sin förre stjärntränare, om än bara i rollen som bollplank och resurs? Dessutom utan att behöva betala en spänn. Hatten av för styrelsen med Joacim Nordh i spetsen. Jag är övertygad om att det här kommer höja både ledare och spelare, där i första hand Sören Börjesson och Johan Elmander har ett förflutet med Erik Hamrén.
Uppdraget är att fixa kontraktet, vilket Hamrén lyckades med förra gången han kom in i Öis, sommaren 1998.
Då hette spelarna Niclas Sjöstedt, Svante Samuelsson, Henrik Bertilsson och Allan Kuhn. Nu heter de Johan Hammar, Hakeem Araba och Daniel Paulson.
Utan att föregå något vore det anmärkningsvärt om de inte lyckas.
Min nästa tanke, om möjligt ogrundad, är att det är med viss förvåning vi tar emot uppgifterna om att det blev Öis för Erik Hamrén till slut. Inte som huvudtränare, inte som assisterande och inte som sportchef, utan som rådgivande resurs.
Vi skall inte stirra oss blinda på titlar, men något säger det att en före detta förbundskapten, som tagit Sverige till två raka EM-slutspel, som lockat tillbaka Zlatan Ibrahimovic till A-landslaget och som vunnit både danska och norska ligan i sin återkomst till fotbollen landar på den här nivån.
Det var en stukad svensk förbundskapten som för 15 månader sedan stegade ut ur det svenska mediacentret i franska Pornichet, en man som både då och senare fick tuff, i vissa fall orättvist tuff kritik för sina sju år vid rodret.
Han sade sig vilja landa, har nu landat, slickat eventuella sår och under sista året till och med umgåtts med tankar om att släppa fotbollen helt.
Jag skall helt ärligt säga att jag var övertygad om att Erik Hamrén skulle få erbjudanden från både Norge, Danmark och allsvenskan. Det är möjligt att de har funnits, men inget har konkretiserats.
Det här kan trots allt vara det bästa för Erik Hamrén, som nyligen fyllt 60 år och med Svennis-mått har minst tio år kvar inom fotbollen. En början på fortsättningen.
För så här är det: Erik Hamrén är en jäkligt bra fotbollstränare. En man med meriter, med brinn, med idéer och förmåga att omsätta det i resultat.
Vad gäller Sven-Göran Eriksson var han i ett utmärkt reportage i Sportbladet tydlig med att han, precis som Olof Mellberg, inte är intresserad av att träna IFK Göteborg. Han var också tydlig med att det delvis handlade om lönen. En normal allsvensk tränarlön är inte aktuell, menade Svennis. ”Det hade känts som att börja om på nytt”.
I toppen av Kallebäcksbacken gör en annan av Sveriges mest meriterade tränare en helt annan bedömning.
Uppdraget i Öis utför Erik Hamrén helt gratis.
Men full av energi.
Välkommen tillbaka!
Och till Öis: Grattis till en fantastisktbra rekrytering.
Plus: Häftig match på Bravida på söndagen. Häcken-AIK har förutom jakten på en plats i Europa League alla förutsättningar att bjuda på högklassig underhållning. Fem lag gör upp om två kvalplatser. De övriga är Norrköping, Djurgården och Östersund.
Minus: Tungt för IFK Göteborg att tappa duktige mittfältaren Vajebah Sakor på grund av skada i tre veckor. Öppnar samtidigt upp för nya test inför 2018 av Alf Westerberg och Torbjörn Nilsson.
