Något av en storm har brutit ut i sociala medier med anledning av den friande våldtäktsdomen mot sex tonårspojkar, som förgripit sig under en fest på en 15-årig flicka för ett halvår sedan. Pojkarna fälldes i tingsrätten, men har nu friats av hovrätten. Skälet är enligt hovrätten att flickan inte befunnit sig i "ett hjälplöst tillstånd", vilket var kravet enligt den lag som gällde i våras.
Sedan 1 juli gäller i stället att offret skall ha befunnit sig i en "särskilt utsatt situation". Åklagarens bedömning efter hovrättsdomen är att pojkarna skulle fällts utifrån den nya lagen.
Det inträffade illustrerar dessvärre hur hasardartat det fortfarande är med våldtäktsmål i Sverige och med vilken okänslighet gentemot offret som de juridiska resonemangen ofta förs. Att lagen skärptes från halvårsskiftet har haft sin grund i att lagstiftaren uppfattat att rättsäkerheten för den som utsatts för övergrepp inte varit tillräcklig. Hovrätten har självfallet haft möjlighet att väga in också detta i sin bedömning, men avstått.
Den lagändring som skett är alltså minst sagt befogad. Men då krävs också domstolsjurister med förmåga att se helhetsbilden, det vill säga även offrets situation.