Nyrekryterad. Sofia Vilén fick jobbet som enhetschef i Social resursförvaltning. Hon hälsar med ett fast handslag och sätter genast igång samtalet. Driftig och social, utmärker sig genast. Men för att vara en bra chef krävs mer än så.
Vid rekryteringen hade hon först fått fundera över sina egenskaper och sin självbild genom att fylla i ett självskattningsformulär. Sedan var det upp till bevis i rollspelet.
Skulle det visa sig att hon hade "rätt" självbild? Eller åtminstone samma självbild som bedömarna av rollspelet? Hon var nervös. Visste inte vad som väntade och kunde därför inte förbereda sig.
- Men det var tufft. Kände mig helt genomblåst efteråt, säger Sofia Vilén.
Hon tilldelades snabbt ett namn, en chefstitel och ett kontor. Allt i gult. Gula väggar, gula linjaler, suddgummin och en gul mobil.
Uppdraget var att göra en ekonomisk analys. Det uppdraget skulle hon fullfölja, fast besluten.
Plötsligt börjar telefonen ringa, det knackar på dörren. E-posten rasar in. Det handlar om att prioritera. Och att bemöta kunder och anställda bra.
- Det var som en vanlig dag på jobbet, egentligen. Det svåra var nog att slappna av, släppa taget och ge sig hän i rollen.
Hon tror inte att man kan lura systemet genom att bara visa upp ett skådespel.
- Man måste visa den man är, våga blotta sig. För det gör man, blottar sig. Egenskaperna kommer annars fram i andra övningar.
Hon tror dock att det är en fördel att vara social.
- Om jag ska vara kritisk kan man nog få bättre resultat om man gillar att bjuda på sig, trots att man kan ha bra chefspotential även om man inte vågar släppa loss.
Dessutom tror hon inte att bedömarna kan vara helt objektiva. Det handlar också om den egna dagsformen.
Efter övningarna fick hon reda på att hennes främsta styrka var att hon kunde påverka andra.
Den egenskap hon kunde bättra på var analytisk förmåga, särskilt matematisk sådan.
- Det syntes att jag är samhällsvetare, mer än matematiker. Det gick inte att dölja svagheterna i rollspelet, andra såg det.
