Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Professor Johan Rockström, 53, är direktör vid klimatinstitutet i Potsdam och tidigare chef för Stockholm Resilience Center. Bild: Jonas Lindstedt

Rockström: "Det finns ingen anledning att ha klimatångest"

Det senaste stora klimatmötet var "ett misslyckande" – och miljoner unga demonstrerar i vrede runt om i världen. Kanske håller både mänskligheten och resten av planeten på att utrotas.
Ändå tycker Johan Rockström att det finns anledning att hålla modet uppe.
GP fick en exklusiv intervju med Sveriges näst kändaste klimatprofil.

Bakdörren smäller igen med en dov duns. Den svarta bilen har växelspak med glasdetaljer från Orrefors, det luktar skinn i kupén. Rakryggat tar miljövetarprofessorn Johan Rockström plats i baksätet. Han har fotriktiga skor och en gråblå skjorta med kavaj. Ansiktet är sammanbitet, som om det tillhörde en person med ett oerhört späckat schema.

Det gör det också.

Redan innan lunch har han flugit från Berlin till Göteborg, via München. Under dagen ska han tala på Climate awareness initiative, ett miljöseminarium för Göteborgs näringsliv som Ernströmsgruppen anordnar. Förra veckan var han i New York. Senare i eftermiddag flyger han hem till Berlin igen.

Bilresan mellan Landvetter flygplats och centrala Göteborg är det enda tillfället på flera veckor att få prata med Johan Rockström i mer än några minuter. En chans att få ställa frågan: hur var flygresan?

– Det är alltid ett äventyr att ta sig från den gamla klassiska Berlin Tegel-flygplatsen. Men det gick bra, säger han.

Men det blir ju ironiskt, du har flugit hit och ska flyga hem. Vi ska åka bil in till stan och det du ska prata om är klimatet. Hur ser du på den frågan, är klimatet något man behöver ta ansvar för personligen?

– Både ja och nej. Å ena sidan är det något ytterst problematiskt, jag laborerar konstant med att försöka minimera mitt flygande. I arbetet blir det för mycket. Jag försöker åka tåg och använda digitala konferensanordningar. Så visst är det ett individuellt val, även för mig. Samtidigt är jag övertygad om att omställningen till en fossilfri, modern välfärd aldrig kommer att lyckas om den innebär stora uppoffringar. Att människor ska behöva upphöra med saker som är djupt rotade i vad vi associerar med ett bra liv, nämligen möjligheten att förflytta oss och umgås med människor i olika delar av världen.

Det är två saker att hålla i huvudet samtidigt, att klimatet både är ett samhällsproblem och något man kan påverka själv?

– Det är helt nödvändigt att tänka så. Jag är väldigt tydlig med att diskussionen om "klimatångest" är felaktig. Det finns ingen anledning för individer att ha klimatångest. Vi ska vara oroliga för de ohållbara trender vi följer, men det finns lösningar. Samhällen måste omstruktureras och vi måste på demokratisk väg få våra ledare att agera, så att vi som individer kan få leva i hållbara samhällen.

•••

53-årige Johan Rockström har sedan länge blommat ut till en av de mäktigaste svenska auktoriteterna i klimatfrågan. Efter att ha läst till agronom vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala disputerade han 1997 i Natural Resources Management vid Stockholms universitet.

Han har sommarpratat, blivit utsedd till årets svensk och listan över hans akademiska publikationer påminner om oändligheten. Sedan 2018 är han direktör för Potsdam Institute for Climate Impact Research, ett av världens ledande klimatforskningscentrum beläget utanför Berlin.

Men Johan Rockström har inte bara fått ryggdunkar. I kommentarsfält och på klimatförnekande bloggar ifrågasätts hans kompetens, med mer eller mindre konspirationsteoretiska argument. Även etablerade tidningars ledarsidor har i vissa fall påstått att Rockström överdriver klimathotet.

Bland auktoriteter och andra akademiker finns också uppfattningar som skiljer sig från Rockströms. I de fallen handlar det snarare om att svensken skulle vara för positiv.

Vi människor måste "omsätta oro till adrenalin och agerande" menar Johan Rockström. Han ser att det finns lösningar på klimatproblemen – även om läget är allvarligt. Bild: Jonas Lindstedt

I en intervju med The Guardian pratar till exempel Stanford-professorn Paul Ehrlich om att "civilisationens kollaps är nästan säker inom några decennier". Och den amerikanske författaren Roy Scranton menar att människan måste förbereda sig på sin egen arts undergång.

Den typen av dystopiska framtidsprofetior vänder sig Johan Rockström emot.

– Till att börja med är de inte särskilt konstruktiva. Men jag tycker inte heller att de överensstämmer med sanningen. Vi har tillräckligt med bevis som talar för att vi sitter på lösningar som kan ta oss bort från de allra mest katastrofala konsekvenserna av de globala risker vi står inför, säger han.

Han påpekar samtidigt att "vi närmar oss farliga gränser" och är i ett "väldigt prekärt läge". Enligt FN:s klimatpanel, IPCC, behöver utsläppen i världen halveras under de kommande tio åren för att planetens uppvärmning ska stanna vid en och en halv grad. En hel del forskning pekar också mot att om mänskligheten överstiger den nivån av uppvärmning finns det stora risker för så kallade självförstärkande effekter.

Enligt Johan Rockström skulle det kunna leda till "väldigt svåra levnadsförhållanden" för en stor del av världens befolkning.

– Vi måste nå en hanterlig framtid på jorden. Vi ska inte vara så naiva som att tro att vi kan få en jungfrulig framtid, där vi inte får några som helst konsekvenser. Ta exempelvis torkan och hettan vi har upplevt i Sverige två somrar i rad. All klimatforskning idag visar att redan om trettio år så kommer med stor sannolikhet den typen av väderhändelser ligga mer i medelvärdet på hur ett typiskt år kan se ut. Det som för bara 30 år sedan var extremt, kommer om bara 30 år att vara normalt.

Du ska prata för Göteborgs näringsliv, är klimathotet verkligen deras problem?

– Det är definitivt allas problem, men det är näringslivets stora möjlighet. Om vetenskapen har den gula ledartröjan, så ligger näringslivet på rulle. Det är där det rör på sig. Jag kom nyligen från klimattoppmötet i New York, som jag bedömer som ett misslyckande. I alla fall i meningen att det politiska ledarskapet i världen inte reste sig. Men näringslivet däremot, där ser vi över 700 stora multinationella företag som har antagit skarpa, vetenskapligt baserade mål för att hålla sig inom två graders uppvärmning. Vi har många bolag som sätter sina egna skuggpriser på kol. Finansbranschen, till och med oljeindustrin, är villiga att börja förstå att vi är inne i slutronden på den fossila resan.

Vilket ansvar kan man lägga på enskilda företag?

– För svenskt näringsliv är detta inte ens en miljöfråga. Mitt råd till en styrelse i ett svenskt bolag är: stryk all form av corporate social responsibility om klimatet, att parkera frågan som något slags moralansvar. Något man ägnar sig åt när man har lite nettovinst över som man inte riktigt vet vad man ska göra av. Sätt klimatet mitt i affärsmodellen. Vad innebär det för utvecklingen av vårt bolag om vi ska ha noll nettoutsläpp?

Men om man har en verksamhet i Göteborg, vilka risker utgör klimathotet då? Kommer staden att hamna under vatten?

– Utan tvekan kommer Göteborg, liksom andra städer i Sverige, att drabbas hårdare av extrema väderhändelser. Framför allt värmeböljor och extrem nederbörd. Göteborg är en nedströms stad vid havet, på längre sikt finns det självklart utmaningar med havsutökning. De är större här än i till exempel Stockholm eller Umeå. Men den största utmaningen för Göteborg som stad är vad som händer ute i världen. Hur kommer migrationsströmmar att se ut i framtiden? Hur kommer världsekonomin drabbas av stora, extrema, klimatorsakade väderhändelser? Kollapser av ekonomier på grund av torka, som leder till matbrist, som leder till destabilisering. Vad får det för konsekvenser för Göteborg?

•••

Greta Thunberg demonstrerar utanför riksdagshuset i februari i år. Några månader senare har hennes rörelse fått ungdomar från hela världen att engagera sig. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Ute i världen är frågan om hur människan påverkar klimatet kanske mer brännande än någonsin. Sedan ett drygt år tillbaka pågår den globala protestvågen "Skolstrejk för klimatet" – där främst unga visat sitt missnöje genom att demonstrera världen över.

Veckan mellan 20 och 27 september deltog enligt uppgift sex miljoner människor världen över i klimatprotesterna. Och i centrum för rörelsen står en 16-årig svenska, Greta Thunberg, vars insats gjort att hon av de stora spelbolagen anses som favorit till att vinna Nobels fredspris.

För Johan Rockström innebär ungdomsrörelsen att han inte längre är Sveriges kändaste klimatprofil – men också att hans ämne fått draghjälp och genomslag på bred front.

– Som forskare har jag och mina kollegor snarare undrat: Var är alla ungdomar? säger han.

– År ut och år in har det känts ganska ensamt att som akademiker försöka kommunicera klimatrisker. Men så vaknar äntligen ungdomarna och Greta Thunberg blir en global portalfigur. En hel tonårsrörelse där ledarna domineras av unga tjejer. Det är fantastiskt!

Varför är just ungdomarna så viktiga?

– De sitter på två oslagbara jokerkort. Nämligen att de är de enda som med trovärdighet kan tala om framtiden, det är ett kort ingen kan ta ifrån dem. Men de har också ett kort till, nämligen sanningen. Och sitter man med de två korten på hand, sanningen och framtiden, så blir man en kraft som är nästan omöjlig att besegra.

Du är forskare, medan Greta Thunberg är aktivist och opinionsbildare. Finns det en motsättning mellan aktivism och kunskap?

– Inte motsättning, men det är väldigt viktigt att hålla rågången mellan vetenskap och aktivism. Vi spelar olika roller. Vetenskapen ska inte vara på barrikaderna, men däremot kan vi samarbeta med aktörer som sitter på lösningar, allt från policy till civilsamhälle. Men det handlar om att hålla sig inom sina egna roller. Den vetenskapliga integriteten, vår trovärdighet, är ett av de absolut viktigaste verktygen vi har.

Både Greta Thunberg och den tyska klimataktivisten Luisa Neubauer har besökt klimatinstitutet i Potsdam. Johan Rockström välkomnar "kraften i den här ungdomsrörelsen". Bild: Jonas Lindstedt

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.