Fråga:
Hej,
Jag har två syrror – en äldre och en yngre. De fick barn betydligt yngre än jag, man kan säga att jag blommade ut sent. Deras barn är runt 30 år nu, medan mina är i tioårsåldern.
När mina syskonbarn var små blev de väldigt bortskämda vid jul och födelsedagar. Mina presenter var vad alla väntade på: ”Undra vad morbror har köpt?” Visserligen kostade sakerna en del, men jag tror framför allt att det fanns en tanke bakom varje gåva. Jag ville ge något jag hoppades att de önskade sig.
Därmed tänkte jag att det var ”payback-time” när jag fick min förstfödda. Hoppades att de skulle visa samma intresse för sina brorsbarn som jag gjort för mina systerbarn. Fast så blev det inte. Min äldsta fick något på sin ettårsdag, min yngsta har inte fått något alls. Idag är de i tioårsålder och har inte fått något av sina mostrar på många jular och födelsedagar.
Det går ingen nöd på mina systrar. Men när ämnet – som är känsligt i familjen – kommer på tal säger de att ”det är väl upp till var och en om man vill ge presenter”. Allt detta har lett till att jag numera vägrar delta i familjesammankomster som mina syrror ordnar. Överreagerar jag eller borde någon ta dem i öronen?
Mvh,
Mellanbrorsan
Svar:
Hej,
Vad tråkigt att ni inte kommer överens.
Kanske borde någon ta dina systrar i öronen, jag tycker det låter ganska osoft att inte ge sitt syskonbarn en enda present. Men frågan är vem denna örontagare skulle vara? Det vore ju väldigt praktiskt i många sociala relation om en utomstående, oberoende och allsmäktig part kunde träda in och skilja rätt från fel. Lite som en fotbollsdomare. Men tyvärr är det sällan så sociala relationer fungerar.
Meningsskiljaktigheter kan vara drivna av känslor eller kolliderande intressen, det faktiska sakförhållandet kan ibland vara underordnat. Att vara den part som har objektivt rätt i sak är inte direkt någon garanti för att lösa konflikten.
Jag har själv ofta rätt, så jag vet vad jag pratar om.
Om man tänker på det så är det inget ovanligt att de barn som fötts först får mer uppmärksamhet. Alltifrån att den förstfödde ska få ärva gården, till att Prinsessan Victoria är vår tronarvinge. I Sverige lever till och med vissa medeltida arvsregler kvar än idag, så kallade fideikommis-upplägg där till exempel den äldste sonen får ärva allt.
Vilka fördelar en förstfödd åtnjuter har säkerligen varierat mellan tidevarven – men även mellan olika kulturer. Att den äldste sonen får mer framstår nog inte som riktigt lika orättvist för min 91-åriga franska farmor Marie-Claire som det gör för min lillasyster.
Men det finns ju också en rent numerär faktor.
Privatekonomi söndag
I artikelserien Privatekonomi söndag samlar vi reportage, tips och granskningar om hur man får pengarna att räcka längre och förutsättningar att växa.
Vill du få en pushnotis i din mobil när vi skriver om dessa ämnen? Klicka här: Privatekonomi och välj följ.
Det första barnet blir ensam herre på täppan, omringat av vuxna. De många presentgivarna har bara en enda gåva att tänka på, dessutom nyhetens behag. Men när kusin nummer åtta föds är styrkeförhållandet ett annat. Det är barn överallt, presenter för tusentals kronor och man har ärlig talat fullt sjå med att hålla reda på vem som är Mona och vem som är Sixten. Den här dynamiken är säkerligen något som många av oss upplevt själva som barn, i någon form.
Med det sagt, så är det väldigt orättvist.
Att ordningen i vilken man är född skulle vara det som avgör hur många slott man får ärva är inte önskvärt. Samma sak med presenter. Ifall det nu finns något slags naturlag som driver oss i denna riktning, då är det vårt ansvar som vuxna att kämpa emot.
Och det låter det faktiskt inte som att dina systrar gör.
Nu tycker jag kanske inte att det är presenterna i sig som är grejen, där är vi alla olika. Och som jag skrivit i flera tidigare frågelådesvar – så blir det inte riktigt en sann gåva, om den kommer med en förväntan om motprestation. I detta kommersialiserade tidevarv bör vi vara noggranna med att inte förminska våra relationer till att bli transaktioner. Man kan tänka sig att någon är bättre på att fundera ut presenter, medan någon är bättre på att ta med barnen ut i skogen. Men jag tolkar det som att det främst är engagemanget som saknas, vilket är tråkigt. Kanske är det snarare det du ska prata med dina systrar om – än om själva presentfrågan?
Frågan om vem som ska ta dem i örat är dock fortfarande obesvarad.
Skicka deras kontaktuppgifter så ska jag försöka ta tag i det under nästa vecka.
Mvh,
Alexander
