Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Nyupptäckt grupp i riskzonen för fattigdom: singlar utan barn

Att ensamstående föräldrar ligger i riskgruppen för fattigdom är ingen nyhet. Men nu visar en ny studie att ensamstående utan barn löper nästan lika hög risk.
– Vi blev lite förvånade, säger Susanne Alm, en av forskarna bakom studien.

28 procent av ensamstående föräldrar och 24 procent av singlar utan barn ligger i riskgruppen för fattigdom. Det visar en ny studie gjord vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet.

– Att ensamstående föräldrar har höga fattigdomsrisker har varit känt ganska länge, men man har kanske inte pratat så mycket om dem som inte har barn. Vi blev lite förvånade över att risken är nästan lika stor i den gruppen, säger Susanne Alm, docent i sociologi och en av studiens författare.

Tuffare krav för a-kassa påverkar

Att ligga i risk för fattigdom innebär att man har en disponibel inkomst på mindre än 60 procent av medianinkomsten. Forskarna på Stockholms universitet har tittat på singlar i arbetsför ålder och konstaterar att andelen som ligger i riskgrupp har ökat kraftigt sedan slutet av 80-talet. Andelen med barn som ligger i riskzonen har ökat från 7 till 28 procent de utan har gått från från 10 till 24 procent.

– Vi har satt det i relation till nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen. Man har skurit ner ganska mycket de senaste decennierna, både i hur stor del man får och hur många som kvalificerar sig för a-kassa. När den var mer generös klarade man sig även med bara en inkomst, men nu blir det väldigt stor skillnad mellan dem som har en inkomst till att förlita sig på och dem som inte har det. Det förklarar ungefär hälften av ökningen, säger Susanne Alm.

Har varit mer fokus på ensamstående föräldrar

Vad resten av förklaringen är kan hon inte svara på.

– Det är sådant som vi inte kan förklara med vår modell, men det kan exempelvis handla om att inkomstskillnaderna är större, säger Susanne Alm.

Det finns heller inget självklart svar på varför risken är nästan lika stor för barnlösa singlar som för dem med barn. Eftersom personer med barn generellt har större utgifter kanske skillnaden borde vara större. Men Susanne Alm menar att en förklaring kan vara att gruppen ensamstående föräldrar har fått mer uppmärksamhet i frågan.

– Dessutom finns det kanske mer stöd för den gruppen. Jag tänker på barnbidrag och andra former av ekonomiskt stöd som finns för ensamstående som inte får någon hjälp från den andra föräldern, säger hon.

"Borde börja diskutera a-kassan mer"

Forskarna har gjort beräkningar på hur riskgruppernas storlek hade förändrats om a-kassan lämnats oförändrad under årens lopp. Resultatet är att för såväl ensamstående föräldrar som ensamstående utan barn hade andelen potentiellt halverats – det vill säga från 28 och 24 procent till runt 15 och 12 procent.

En invändning mot att skjuta till mer pengar i a-kassesystemet är att det skulle innebära höga kostnader, och skapa negativa incitament för arbete. Kenneth Nelson, en av de andra författarna till studien, anser dock att nationalekonomer och politiker lägger för stor vikt vid detta, och att makrostudier på andra länder inte visat något samband.

– Jag kan tycka att man från politiskt håll åtminstone borde börja diskutera a-kassan mer och våga ta i den frågan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.