Sand eller strö till lådan är ett måste för de flesta kattägare. Men de senaste åren har det blivit känt att den klassiska kattsanden av bentonitlera innebär ett miljöproblem.
– Sanden i sig är inte giftig eller skadlig, men eftersom den bryts i länder långt bort och är ganska tung så blir det stora utsläpp från transporter. När den slängs kan den inte heller göra någon nytta som att bidra till fjärrvärme, eftersom den inte är brännbar, säger Jon Nilsson-Djerf, rådgivare på Avfall Sverige.
HELA TABELLEN
Miljövänligt bäst
Det finns dock miljövänligare alternativ, som dessutom visar sig vara bättre.
Testfakta har på uppdrag av oss laboratorietestat åtta olika sorters kattsand och kattströ – fem som innehåller bentonitlera och tre som är gjorda av olika typer av växtfibrer. Alla bildar klumpar för att samla upp kisset. Laboratoriet testade hur de suger upp vätska, hur mycket de dammar och hur bra de tar bort lukt.
Bäst betyg får Worlds best Cat Litter som är tillverkat av majs, och som är klart bäst på att ta bort kisslukten.
– Själva ströet har en viss lukt i vått tillstånd, men den är ändå mycket bättre än ammoniaklukten som känns starkt i de flera andra märken, säger Thorsten Kutzner, testledare på PZT laboratorium, där testet utförts.
Dammar enormt
Testvinnarsanden och de andra växtfibermärkena i testet dammar också minst. Jämfört med sanden från Pussi, Monster och Coop som dammar mest är det en mycket stor skillnad.
– När man häller upp den sanden i lådan virvlar det upp ett stort moln av damm. Och det är högst troligt att det dammar även när katten sedan är där och krafsar.
Växtfiberfabrikatens svaga punkt är däremot klumpbildningsförmågan.
Lättstädade klumpar
För att det ska vara enkelt att göra rent lådan, ska klumparna som bildas för att samla upp vätskan hålla ihop bra och vara lätta att ta bort. Samtidigt ska det ju helst gå åt så lite sand eller strö som möjligt. Men växtfiberströernas klumpar blir generellt sett större och lösare än de flesta sandklumparna. Vätskan hinner sprida ut sig mer, och klumparna faller lättare sönder.
– Det innebär att man får anstränga sig lite mer för att samla upp det strö som fått kiss på sig. Vi använde en vanlig kattsandsspade med hål ifrån djuraffären, men eftersom ekosandens klumpar smular mer kan det vara bättre att använda en spade med mindre hål till den, alternativt inga hål alls, säger Thorsten Kutzner.
Fakta: Om testet
- Åtta olika sorters kattsand och strö som deklarerar att de har en klumpbildande förmåga testades på det tyska laboratoriet PZT i Wilhelmshaven.
- Testet bestod av fyra delar. Delarna har viktats lika mycket i totalbetyget eftersom de till viss del kan kompenseras av varandra och ska ses i relation till varandra. Till exempel: Ett strö eller en sand som har dålig klumpbildande förmåga men hög maximal uppsugningsförmåga kan hålla mer vätska – det fortsätter suga upp även om katten kissar på samma ställe flera gånger. Är ströet eller sanden även bra på att ta bort lukt är det inte lika bråttom att få bort allt material som kommit i kontakt med kisset.
- Uppsugningsförmåga: Mängd vätska som kattströet/sanden maximalt kan absorbera. 200 ml kattsand dränktes i vatten under 20 min. Efter 20 min avrinning vägdes sanden för att se hur mycket vatten den höll.
- Klumpbildande förmåga: Tre gånger 30 ml konstgjort kattkiss sprutades i en låda fylld med sand/strö. Efter två timmar togs klumparna som sanden bildat kring vätskan upp. Laboratoriet bedömde hur lätta klumparna var att få upp. För att beräkna hur mycket sand/strö som gick åt för att samla upp vätskan vägdes klumparna.
- Dammbildning: Sanden/ströerna hälldes i en låda från 50 centimeters höjd. Tre personer från laboratoriet bedömde hur mycket damm som bildades.
- Luktabsorberande förmåga: 50 ml vätska bestående av en mix av ammoniaklösning och fiskbuljong hälldes på 300 ml kattsand. Lådan förslöts med lock. Tre personer från laboratoriet bedömde lukten efter 4 tim, 24 tim och 4 dagar.
