Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Har siktet inställt på miljontals liter öl

I november förra året invigdes Göteborgs Nya Bryggeri i det gamla Prippsbryggeriet i Frölunda. Vägen dit var lång för grundarna, som alla varit med sedan Prippstiden.

Hur hamnade du i bryggerivärlden? 
– När jag pluggade på Handels jobbade jag extra som ölguide på Pripps och lärde mig allt om öl. Jag kan faktiskt titulera mig ölexpert – både både Nordiska museet och Spritmuséet ringer mig för att kolla fakta och historia till sina utställningar. 1999 fick jag och min man, som är bryggare, erbjudande om att ta över Pripps gamla pr-våning som ligger precis i anslutning till bryggeriet. Vi utvecklade Pripps pr- och besöksverksamhet i ett eget bolag och visade bryggeriet, ölmuséet, ordnade konferenser och provningar – hela ölkulturbiten, helt enkelt. Det gick fint, fram till 2001 då bryggeriet slaktades.


Vad hände med er verksamhet då?
– Det gick åt helvete. Vi vet precis vad det innebär att vara kulturarbetare och äta knäckebröd och knappt ha råd att betala hyran. 


Och ändå fortsatte ni driva det?
– Det var verkligen på hittefåret att vi inte skrotade alltihop. Men vår passion för öl är så stark, och vi visste hela tiden att vi ville öppna bryggeriet igen och skapa en symbios mellan bryggeri och kultur. Det här stället är en kulturskatt. Ingen annan stans i Sverige finns en så varierad samling av bryggeri- och ölföremål.


Hur gick det till när ni började brygga öl?
– 2005 bestämde vi i Prippklubben, en social förening för 200 gamla Prippsarbetare, att vi ville brygga ett eget föreningsöl. Vi hörde av oss till olika bryggerier och fick napp på Grebbestads bryggeri. De var skeptiska och undrade om vi verkligen skulle kunna sälja 6 000 flaskor – de fick ju ta hela den ekonomiska risken. Men ölet sålde slut på Systembolaget på tre dagar!


2008 hade ni en färdig affärsplan för ett eget bryggeri. Vad hände?
– Finanskrisen. Ingen tyckte det kändes rätt att investera just då. Så vi fortsatte brygga i Grebbestad, vi gjorde 100 brygder där på tio år. 2013 dammade vi av affärsplanen och insåg att den var superaktuell. Systembolaget hade öppnat upp sig mer, kunderna var mer nyfikna, marknaden var annorlunda. När vi gjorde affärsplanen fanns det 20 bryggerier i Sverige. Förra året, när vi invigdes, blev vi bryggeri nummer 201. Det säger en hel del.

Nina Rothausen. Bild: Nicklas Elmrin


Du säger ofta vi. Vilka är det?
– Vi som började spåna på detta är fem gamla Prippare. Vi grundade Prippklubben Göteborg Ölinvest, en förening som också är delägare i bryggeriet.


Fick ni några investerare till slut?
– Ja, vi behövde ungefär 15 miljoner och det skaffade vi tack vare att Ola Jonsson från Grebbestads bryggeri, Almi Invest och Lyckholmsbryggeriets understödskassa investerade. Just Lyckholms-stiftelsen gick in med betydande kapital, och är en stabil part som lovar kontinuitet utan att kräva någon överdriven avlastning. De ser detta som en form för överlevnad eftersom i deras statuter står det att medlen ska gå till bryggeriarbetarna på bryggeriet i Frölunda.


Hur har ölutbudet förändrats under de drygt tio år ni funnits på Systemet?
– När jag började i bryggerivärlden 1997 var man avancerad i sitt öldrickande om man drack Kilkenny. Det har förändrats mycket, framför allt är influenserna idag väldigt amerikanska. En annan intressant sak är att det som driver marknaden idag är vad Systembolaget efterfrågar. De kikar på USA, som i sin tur bevakar Systembolaget. Nyligen gick de ut och efterfrågade öl med kokostoner och bryggerierna fick lämna offert och prover. Den Systembolaget gillar bäst sprids i hela landet medan övriga hamnar i ett tillfälligt sortiment. Det är därför det är så mycket kokossmaker just nu. Likadant med sommaröl – Systembolaget frågar, och då kryllar det av slåtteröl och ängsblommor. 


Ni experimenterar inte så mycket?
– Det vi har är en enorm kunskap om historia och ölbryggning. Med det som utgångspunkt vill vi hitta en balans till vad konsumenten vill köpa. Det finns bryggerier som riktar in sig på nördarna, men den marknaden är för liten. Vi är ute efter öl med bra hinkabilitet.


Jag förstår att ni värnar om historien i det gamla bryggeriet, men är inte lokalen alldeles för stor för ett mikrobryggeri?
– För det första är det bra att ha en lokal anpassad för bryggeri. Vi slipper, till skillnad från våra kompisar som brygger i garage, få problem med feldimensionerade avlopp. För det andra behöver vi inte skala upp från det bryggverk på 5 000 liter som vi har idag. Men visst, hyreskostnaden blir ju ganska hög nu i början när vi inte riktigt fyller ut kostymen.


Hur stora vill ni bli?
– Idag är vi fyra anställda men räknar med att vara tio inom ett år. Vi har en kapacitet på 500 000 liter per år och har avancerade planer på att fördubbla den redan till jul. Ambitionen är miljontals liter per år. 


I Göteborg har mikrobryggerierna 10 procent av marknaden. Bör de stora bryggerierna vara oroliga?
– De visar själva tecken på det, genom att släppa varumärken som ska verka småskaliga. I USA har utvecklingen gått ännu längre – där avslöjades ett stort bryggeris planer på att sälja ett craftöl som i själva verket hade bryggts hos dem. Det tolkar åtminstone jag som oro.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.