Nästa torsdag är det Göteborgspremiär för musikalen Singin' in the rain, som gått fyra säsonger på Oscarsteatern i Stockholm och setts av omkring 240 000 personer.
I går testades regnmaskinerna för första gången på scenbygget i Scandinavium, där stora delar av arenan skärmats av för att ge en intimare känsla åt de 2 000 i publiken.
- Det är viktigt att regnet prickar rätt på centimetern. Kommer det bara lite fel saboteras elektroniken, säger musikalens medproducent Bosse Andersson.
Stänk att vänta
Men med ett brett leende säger han att visst blir både orkestern och publiken på första raderna nedstänkta när dansarna sparkar runt i vattnet.
Bakom scenen står ett stort kar med klordoftande vatten. Ett intrikat reningssystem med bland annat damstrumpbyxor och uv-filter ser till att Rennie Mirro och Maria Lundqvist slipper legionella och andra otäckheter.
Två gånger under föreställningen, i slutet på akterna, kommer regnmaskineriet att gå igång, medan ensemblen sjunger musikalens titelmelodi. Efteråt rusar ett tiotal personer in med vattenskrapor i högsta hugg, samtidigt som blöta steppskor och kläder snabbt hängs in i torkskåp bakom scenen.
- Golvet är belagt med en specialmatta för att det inte ska bli halt för dansarna, men de har ju steppjärn under skorna så det blir halkigt ändå, säger Bosse och bekräftar att det skett några vurpor genom åren men att ingen blivit allvarligt skadad.
Får skådespelarna något sorts risktillägg för regndansen?
- Nej, de har bra betalt från början.
Mikrofonerna har regnkläder
En liten genomskinlig regnhatt på headset-mikrofonerna räddar ljudet. Det kan tyckas som en simpel lösning, men enligt Bosse har norska kollegor gjort allt för att komma på knepet. Utan att lyckas.
Efter gårdagens regntest upptäcktes en liten läcka som orsakade en jättepöl på ishallsgolvet under scenen. Och ett par av sprinklarna var inkontinenta även efter skyfallet. Men det rör sig om finjusteringar, menar Bosse.
- Det här gick mycket bättre än när vi testade regnet för allra första gången på Oscars.
