I mars 2024 väntas regeringen införa så kallade säkerhetszoner, mer kända som visitationzoner. Det är områden där polisen under en tidsbegränsad period ges utökade befogenheter att utan brottsmisstanke kroppsvisitera personer och genomföra husrannsakan. Även barn kommer att kunna kroppsvisiteras utan brottsmisstanke.
Utöver regeringspartierna, stöder Sverigedemokraterna förslaget. Socialdemokraterna har aviserat att partiet tänker rösta nej till regeringens förslag men att man samtidigt kommer att lägga fram ett eget förslag där visitationszonerna inte har någon geografisk begränsning. I Socialdemokraternas vision ska det alltså bli lättare för polisen att genomföra visitationer och att genomföra husrannsakan i fordon i hela landet.
Lättare grunder
Med andra ord råder det blocköverskridande konsensus om att staten på allt lättare grunder ska kunna gripa in i människors djupt privata sfär. Förslagen motiveras med att de ska förhindra gängrelaterad brottslighet. En välbekant melodi vid det här laget, det är ett fenomen som trots sin begränsade utbredning tycks rättfärdiga i stort sett vilka rättighetsinskränkningar som helst.
Vad som inte talas om är att polisen redan i dag har långtgående möjligheter att använda tvångsmedel i brottsförebyggande syfte för att exempelvis leta efter vapen. Polisen har alltså redan möjligheten att kroppsvisitera personer och genomföra husrannsakan i fordon utan att behöva visa en konkret brottsmisstanke. Nyligen kritiserade Justitieombudsmannen (JO) hur polisen i praktiken använder sig av den gällande lagstiftningen. Slutsatsen var att polisen använder tvångsmedlen på ett sätt som hotar enskildas rättssäkerhet, bland annat genom att inte pröva de förutsättningar som framgår av lagen. Dessutom konstaterade JO att resultatet var magert.
JO menar alltså att de nu gällande reglerna används på ett felaktigt sätt, samt att de sällan leder till påtagliga resultat. I ljuset av det förefaller det mycket tveksamt vad poängen med att utöka polisens befogenheter skulle vara.
Det finns alltså stor risk att personer som över huvud taget inte har någonting att göra med gängrelaterad brottslighet kommer att bli föremål för ingripanden i dessa visitationszoner
Sett till att dagens lagstiftning redan ger polisen långtgående möjligheter att använda tvångsmedel utan brottsmisstanke, måste det ifrågasättas på vilken grund förslaget om visitationszoner vilar.
Som förslaget nu är utformat, ger det enskilda polismän stor makt att avgöra när, om och under vilka förutsättningar någon ska visiteras inom den zon som upprättats. Det betyder, på ren svenska, att en enskild polismans egen uppfattning blir det som avgör om någon ska få sina rättigheter kränkta eller inte. Vid regeringens pressträff den 8 februari 2024 nämndes att ”suspekt klädstil” ska kunna räcka för att bli föremål för kroppsvisitation inom en zon. Det upprepas också i regeringens lagrådsremiss, där det sägs att det kan räcka om någon ”beter sig avvikande”. I övrigt ger lagrådsremissen inte några konkreta exempel på när ett ingripande kan anses vara befogat. Det finns alltså stor risk att personer som över huvud taget inte har någonting att göra med gängrelaterad brottslighet kommer att bli föremål för ingripanden i dessa visitationszoner. Dessutom kommer det vara omöjligt att ifrågasätta den bedömning som görs på plats.
I en rättsstat ska lagar så långt det är möjligt begränsa statens godtyckliga ingripande mot medborgare. Reformen om visitationszoner går stick i stäv med det och ger enskilda polismän okontrollerad makt inom vissa definierade zoner. Det är oacceptabelt i en modern demokrati.
Urholka rättssäkerheten
I ett uppskruvat politiskt klimat där känslor och symboler förefaller vara viktigare än de grundvärden ett rättssamhälle bygger på, har vi ett tydligt budskap till såväl regeringen som Socialdemokraterna: Ta ett ögonblick och fundera på vilka grundvärden det svenska samhället är byggt på. Flera lagförslag från både nuvarande och föregående regering riskerar att urholka rättssäkerheten. Den samlade effekten av dessa lagförslag är en utarmning av de grundläggande fri- och rättigheter som syftar till att skydda oss medborgare från godtyckliga ingripanden från staten.
Förslaget om visitationszoner är det senaste och tydligaste exemplet på det. Samtidigt finns det i praktiken inte någon möjlighet att värna våra grundläggande och medborgerliga fri- och rättigheter som skyddas i grundlagen. Vi delar Lagrådets uppfattning att det saknas verktyg att få frågor om visitationszoner i ett konkret fall prövade i domstol. Till skillnad från Lagrådet menar vi att det är uppenbart att förslaget, på strukturell nivå, inte är förenligt med vare sig grundlagen eller Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.
För att tala klarspråk: Reformer av den här karaktären är sådant vi förknippar med auktoritära stater och regimer. Inte med demokratiska länder av västerländskt snitt. Politiker från höger till vänster måste se som sin huvuduppgift att försvara grundläggande demokratiska värden. Annars är vi ute på mycket hal is.
Dennis Martinsson, lektor i straffrätt vid Linnéuniversitet
Joakim Zander, författare och lektor i handelsrätt vid Lunds universitet.