Visitationer utan misstanke raserar förtroendet för polisen

Effektiv brottsbekämpning skapar både trygghet och tillit. Visitationszoner är inte bara ett slag i luften, de riskerar även att uppfattas som illegitim repression mot delar av befolkningen och att i förlängningen leda till ett otryggare samhälle, skriver Martin Marmgren (MP)

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

”Det är möjligt att bygga ett effektivt rättsväsende byggt på högt förtroende för myndigheterna.”

”Folk är mer benägna att hjälpa polisen och myndigheterna samtidigt som fler tenderar att engagera sig i samhället.”

Citaten kommer från kriminologiprofessorn Tom R Tyler som i höstas tilldelades Stockholmspriset i kriminologi och stämmer väl med min erfarenhet som polis. Tyler har funnit att förtroende för polisen är centralt både för att brottsligheten ska minska och för att människor ska engagera sig i samhället. Något som är avgörande för att vända utvecklingen i brottsutsatta områden.

Tillit och förtroende är alltså centralt. Och det byggs på en maktutövning som uppfattas som legitim, värdig och rättvis. Och raseras av motsatsen.

ANNONS

Rätt att visitera

I dagarna bestämde sig regeringen för att gå vidare med lagförslaget om visitationszoner, eller ”säkerhetszoner”. Polisen ska få rätt att visitera och kontrollera fordon närmast fritt inom de upprättade zonerna för att kunna stoppa våldsspiraler.

Som polis har jag svårt att förstå att Polismyndigheten och Polisförbundet nu tillstyrker förslaget, då få kollegor i direkta samtal eller i Polisförbundets egen undersökning har sett ett sådant behov. Främst för att man redan anser sig ha tillräckligt med lagstöd i Polislagen (PL19 och PL20A) för att kontrollera dem man behöver. Detta till skillnad från i det Danmark justitieministern gärna jämför med där dessa möjligheter saknas. Men också för att de skjutningar och sprängningar som nu plågar samhället sker i vilt skilda och spridda bostadsområden och få hade kunnat förutses med tillräcklig precision för att hindras med en visitationszon. Dessutom, tanken att vi poliser inte redan idag hade kontrollerat potentiella gärningsmän som vi ser närma sig ett möjligt mål är absurd.

Så nyttan av visitationszonerna är verkligen inte ”mönsterbrytande” som justitieministern påstår utan ytterst marginell.

Det är alltså inte visitationszoner utan polisiär resurs och närvaro som behövs för att stoppa våldsdåd och öka tryggheten. Anser man att legaliteten i PL19 och PL20A är otydlig bör man istället justera dessa paragrafer, då behovet av att göra relevanta kontroller för att eftersöka exempelvis vapen aldrig kan inskränkas till vissa platser eller tider.

ANNONS

Så nyttan av visitationszonerna är verkligen inte ”mönsterbrytande” som justitieministern påstår utan ytterst marginell. Men vilka är då riskerna?

Utöver tung kritik från Justitiekanslern, DO, Svea Hovrätt med flera som befarar att lagstiftningen kan strida mot Europakonventionen så handlar det just om att den offentliga maktutövningen riskerar att uppfattas som illegitim och att tilliten till myndigheter riskerar att minska. Med de konsekvenser med försämrad brottsbekämpning och ökat utanförskap som Tylers forskning pekar på.

Känsla av utsatthet

Som polis är jag medveten om att omfattande kontroller är nödvändiga för att bekämpa kriminalitet och förhindra våldsdåd. Men jag har också mött många unga killar med utländsk härkomst som redan i dag upplever en känsla av utsatthet på grund av visitationer som uppfattas som orättfärdiga och kränkande. Det kan förebyggas med att alltid ha ett respektfullt och professionellt bemötande, men det är också viktigt att visitationerna upplevs som motiverade. Visitationszoner går i motsatt håll, de skickar en signal om mer urskillningslösa visitationer inom de ramar zonen sätter upp.

Detta riskerar inte bara att skapa tillitsbrister gentemot de personer som visiteras, utan mot bredare grupper av befolkningen som känner sig utpekade och utsatta på ett orättfärdigt sätt. Detta då visitationszonerna signalerar att människor i de förorter där alla utgår ifrån att de främst kommer att praktiseras inte har rätt till samma skydd mot godtyckliga ingripanden som människor i innerstaden.

ANNONS

För att förstå vad visitationszonerna riskerar att signalera till främst förortsbor och varför de därmed kan vara så tillitsskadliga behöver man lyssna på den underliggande retoriken från Tidöpartierna. Sverigedemokraterna har länge pratat om att ”kuva” och ”återetablera svensk dominans” i utsatta områden och efterfrågat att ”sätta in militären”. Nu kan visitationszonerna ses som ett medel mot samma mål.

Stärka relationer

Hänvisningar till ”Guccikepsar” som visitationsgrundande lär inte heller minska risken att visitationszonerna uppfattas som tillitsskadliga för människor som redan upplever sig vara mer marginaliserade och mindre inkluderade i samhället.

Detta när vi tvärtom, precis som Tyler är inne på, är helt beroende av att bygga tillit, stärka relationer och få med oss lokalsamhället för att kunna lyckas med både det brottsbekämpande och förebyggande arbetet.

Effektiv brottsbekämpning skapar både trygghet och tillit. Visitationszoner är inte bara ett slag i luften, de riskerar även att uppfattas som illegitim repression mot delar av befolkningen och att i förlängningen leda till ett otryggare samhälle. Och därmed få rakt motsatt effekt mot vad man påstår sig vilja uppnå.

Martin Marmgren (MP)

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS