Det finns emellertid en del stavningsproblem som består, och de är som regel systematiska. Ett bra exempel är uttrycket i stort sett, som ofta blir i stort sätt. I en samling bloggtexter utgjorde sätt-stavningarna 25 procent. Felen är färre i tidningstext, men de förekommer: 50 fel mot 10 000 rätt i en textsamling. Uttrycket i stort sett betyder ungefär ’när man ser det i stort’. De som skriver i stort sätt tänker sig väl snarast något i stil med ’på det stora sättet’. Uttrycket på så sätt har däremot ä-stavning, och den frasen blir nog aldrig felstavad.
Förklaringen till problemet är att de flesta svenskar uttalar orden sett och sätt på samma sätt. Kort e-ljud och kort ä-ljud uttalas likadant. Om du hör till dem som i uttalet skiljer på sett och sätt, redd och rädd, verk och värk, festa och fästa, beteckning och betäckning, slipper du undan det här stavningsbekymret.
Vi mäter en möbels längd och bredd, och ordet bredd blir nog alltid rättstavat. Vi har sett det skrivet massor av gånger. Det är knepigare med ordet brädd ’kantlinje’. Några typiska exempel: ”glasen var fyllda till brädden”, ”floden svämmade över sina bräddar”. Ordet bredd, bildat till bred, hörde vi långt före skolstarten, medan brädd blev en del av ordförrådet betydligt senare. När vi första gången hörde någon säga att glasen var fyllda till brädden, trodde vi nog att det skulle stavas bredden. Både glas och floder har ju en viss bredd. Vi tvingas så småningom lära oss att det finns ett ord brädd med ä-stavning.
Knivigt är det också med orden streck ’uppritad linje’ och sträck, kopplat till verbet sträcka. Ingen vuxen stavar väl fel på dra ett streck eller sträck på dig, men hur är det med tvättlinan eller flyttfåglarna. Klädstreck eller klädsträck? Fågelstreck eller fågelsträck? Det korrekta är klädstreck och fågelsträck, vilket datorns ordbehandlingsprogram är på det klara med; felstavningarna rödmarkeras.
Men självklart är det inte. Tvättlinan sträcker vi ju ut mellan två fästpunkter, och flyttfåglarna kan kanske ses som streck i skyn.
Ett annat inte helt självklart fall är lem ’kroppsdel’ och läm ’öppningsbar lucka på flak’. Här är det väl så att lem ’kroppsdel’ är ett vanligt ord som få stavar fel. Annat är det med läm ’lucka’, som aldrig varit vanligt i skrift och som blivit mindre vanligt i tal i brist på flak med lämmar. Om man bara mött ordet i tal, är det hopplöst att veta hur det stavas.
Att pers ’personligt rekord’ ska stavas med e kan vi räkna ut, men att pärs ’påfrestning’ stavas med ä får man bara lära sig.
Alla de stavningsbekymmer jag nämnt här beror på att många svenskar, förmodligen de flesta, uttalar korta e- och ä-ljud på samma sätt.