Det känns ibland som att det finns fler åsikter om covid-19 pandemin än det finns människor på vår jord. Och motsättningen handlar ofta om hur pass mycket infektionsbekämpningen ska inskränka vårt sätt att leva och påverka vår ekonomi. Samtidigt nås vi av informationen om att många länder inför betydligt mer långtgående restriktioner i människors liv jämfört med Sverige. Och så försöker vi orientera oss så gott det går i denna myriad av åsikter.
Måste vara aktiva nu
Så här kan man se på situationen: Det är viktigt att vi inte lamslår vårt samhälle. Men det finns fyra goda skäl till att vi ska vara mycket aktiva i smittbekämpningen nu:
- Vi behöver att plana ut puckeln.
Om många svårt sjuka kommer samtidigt orkar inte sjukvården med och vi får en situation där vårdpersonalen tvingas välja vem som ska leva och vem som ska dö. Människor som skulle överleva under normala omständigheter kommer att dö för att resurserna inte räcker till.
- Möjligheten att smittspridningen påverkas av temperaturen
Erfarenheterna från influensaepidemier är gedigna. Viruset sprids genomgående under vintertid och minskar kraftigt med vårens ankomst. Det är anledningen till att det kallas för säsongsinfluensa. Orsaken kan vara en kombination av att våra umgängesvanor förändras och av att slemhinnor blir mer mottagliga för virusspridning vid kyla och torr luft. Det är inte säkert men det kan vara på ett liknande sätt med covid-19. Och ja, viruset kan återvända i en andra våg till hösten, men då kommer vi att ha betydligt bättre beredskap.
Lättare att hantera
- Det mänskliga psykets respons
Många länder har valt strikta restriktioner initialt, med målsättningen att lätta på dem framöver. Vi har valt den andra vägen med successivt hårdare ingrepp i den personliga friheten. Frågan är vad som passar det mänskliga psyket bäst? Mycket talar för att vi har lättare att hantera en situation om vi väntar oss en belöning längre fram, i detta fall i form av en successivt ökande frihet, jämfört med om vi upplever att vår frihet gradvis blir beskuren och slutet på historien ter sig avlägsen.
- Den okända faktorn.
Det har förutspåtts att epidemin kommer att fortgå länge, kanske fram tills att vi får ett vaccin, vilket man räknar med tar ett till ett och ett halvt år. Under dessa premisser förstår jag om människor ger upp och återvänder till sina gamla levnadsvanor. Men människan har sedan urminnes tider, tack vare sin kreativitet, löst problem efter problem. Jag tror att vi kommer att finna lösningar, kanske av en typ vi inte ens har kunnat fantisera om, och jag tror att det kommer att gå fort.
Om vi agerar för att skydda människor från att smittas nu kan överlevnadsmöjligheterna visa sig vara betydligt bättre i framtiden.
Redan nu testas ett antal läkemedel och de första resultaten från större studier väntas i april, snabbtester kommer att finnas tillgängliga inom veckor så att vi på några timmar kan veta vilka som bär på viruset och vilka som har haft sjukdomen, det experimenteras med nya vaccinframställningstekniker och med all säkerhet pågår studier och testas metoder för smittbekämpning och behandling. Om vi agerar för att skydda människor från att smittas nu kan överlevnadsmöjligheterna visa sig vara betydligt bättre i framtiden. Och av samma skäl kan vi som individer ta vårt ansvar för att minska smittspridningen, för vår egen skull men också för allas skull.
Gör tvärtom
Vi kan välja: Antingen tillåter vi folksamlingar om 500 personer, för att sedan minska till 50, och sedan kanske till 2 personer – eller så gör vi tvärtom och släpper efter när situationen ljusnat och det gått en tid. Vi kan uppmana föräldrar att hålla sjuka barn hemma, för att sedan stänga skolor för de äldre eleverna för att sedan kanske stänga alla skolor – eller så gör vi tvärtom och släpper efter när situationen ljusnat och det gått en tid. Vi kan hålla igen på antalet tester för att sedan successivt öka – eller så satsar vi på att få fram tillräckligt med testmöjligheter nu så att vi får bättre kunskap om vilka som bär på viruset och kan vidta åtgärder för att hjälpa dem och samtidigt minska smittspridningen.
När vi står inför de riktigt stora utmaningarna kommer nya sidor fram hos människan. Vissa saker som sker kommer att vara mindre bra, men i avseende på utvecklingen av denna pandemi är jag ändå hoppfull. Därför är min uppfattning att vi bör agera kraftfullt idag för att hålla smittspridningen nere och inte vänta till i morgon. Problemets lösning kan finnas närmare än vi anar.
Stefan Einhorn, professor, Centrum för social hållbarhet, Karolinska Institutet