Replik
Religiösa friskolor, 7/6 och 11/6
Som jag tolkar författarna till debattartikeln ”Kristen tro bevisligen positiv för samhället” (GP Debatt 11/6) förväxlar de ”sekulär” med ”ateistisk”, vilket är helt felaktigt. De gör en annan, väldigt annorlunda, tolkning av Bo Rothsteins debattartikel den 7 juni på GP Debatt än jag gör.
Rothsteins debattartikel syftade till att försvara den sekulära rättsstaten, vilket sannerligen är på sin plats! Vi har partiledare som vill dra in religion i det offentliga och religiösa företrädare som gör politik av religion. Ett tilltag som alla förlorar på. Inte minst eftersom det skapar förvirring kring gränsen mellan religion och politik. Och mellan trossamfundens och det offentligas domäner.
Det resulterar i att medborgarnas rättssäkerhet hotas. Detta eftersom religiösa felaktigt utgår från att deras föreställning om ”guds avsikter”, ”guds lagar” och ”guds rättigheter” trumfar reella medborgerliga rättigheter, enligt grundlagen samt andra lagar och regelverk. Men så är det ju inte – i realiteten.
Att värna den sekulära rättsstaten är enda sättet att värna medborgarnas rättssäkerhet och frihet från särlagstiftning och parallellsamhällen.
I själva verket är det bara den sekulära rättsstaten som kan värna frihet i trosfrågor för alla. En sådan frihet förutsätter givetvis att vi definierar det offentliga, och värnar avsaknad av konfessionella inslag i det. Det är också det enda sättet att värna medborgarnas rättssäkerhet och frihet från särlagstiftning och parallellsamhällen.
I Sverige är det nödvändigt att dra konsekvensen av det här resonemanget. Och det leder till att man behöver förtydliga var membranet mellan religion och politik sitter. Och det kan man bara göra genom att helt och fullt frigöra det offentliga från alla konfessionella inslag – och anslag.
Trosföreställningar ska förstås för vad de är – tro – och inte vetskap. Ingen människa kan ju med säkerhet veta vad som pågår utanför det egna medvetandet.
Trosföreställningar ska förstås för vad de är – tro – och inte vetskap. Ingen människa kan ju med säkerhet veta vad som pågår utanför det egna medvetandet. Ingen har någonsin vetat det och ingen människa kommer någonsin veta det. Men man kan tro. Att acceptera detta faktum och samtidigt respektera att det offentliga ska utgå från grundlagen, är en rimlig och riktig utgångspunkt för det enda samförstånd, på en rimlig nivå, som är möjlig mellan religiösa och icke religiösa.
Annika Braun
ordförande Demokrativärnet