Skridskoåkning är tillsammans med skidåkning en del av vår nationella identitet och kultur. Tidigare var isen en naturlig mötesplats för människor med olika bakgrund. Den logiken gäller också i dag. Därför är det viktigt att kunna åka skridskor i närområdet. Sett till befolkningsökning och tillväxt har Sverige i dag färre isytor. Utebanorna i närområdena har nästan försvunnit. Under 2016 öppnades endast en ny hall i hela landet – rekordlågt under de senaste 30 åren.
Våra båda verksamheter, ishockey och konståkning, har under lång tid och med mycket energi konkurrerat om istiderna. Till viss del har det kunnat spela kommunerna i händerna då de inte behövt se över tillgången till is, utan kunnat hänvisa till att vi behövt samsas bättre på de ytor som finns. Nu har vi i våra storstäder nått vägs ände. Isytorna är för få även om vi samsas.
Måste neka nya barn
Bristen på is har gjort det trångt i de hallar och på de ytor som faktiskt finns vilket gör att allt fler ishockey- och konståkningsföreningar får säga nej till barn och unga.
Vi vill att en bred allmänhet i alla åldrar ska hålla denna klassiska svenska vinteraktivitet levande och att ännu fler, särskilt fler med en annan bakgrund än den som traditionellt söker sig till konståkningen och ishockeyn, ska vilja upptäcka skridskoåkning. De möjligheterna blir mindre när allt färre får chansen att prova att åka skridskor i närheten av där man bor. Det oroar oss.
Svensk Ishockey och Svensk Konståkning står enade tillsammans kring behoven av fler isytor och anläggningar. Vi uppmanar därför politikerna i Göteborg och i övriga Sverige, att bjuda in oss från konståkningen och ishockeyn för att vi gemensamt ska kunna skapa fler isytor och anläggningar, och inför framtiden vara med tidigare redan i planeringen av nya större bostadsområden.
Anders Larsson
ordfröande Svenska Ishockeyförbundet
Katarina Henriksson
ordförande Svenska Konståkningsförbundet