Hedersvåld har sin grund i upprätthållandet av hedersnormer. Dessa normer kan te sig olika från en grupp till en annan. Det centrala i hederskulturen är kravet på oskuld och kyskhet främst riktat mot kvinnor.
Romer som folkgrupp är inte ensamma om att brottas med hedersvåld. Det är samma normer om kontrollen av kvinnornas sexualitet som gäller även hos dem. Vi pratar givetvis inte om alla romer utan de som anammar hedersnormerna inom gruppen.
Mordet på Nadja Blom i Göteborg den 30 juli i år är ett typexempel på den grövsta formen av hedersvåld. Nadjas egna söner 17 och 22 år gamla, som misstänks ha kört över henne och hennes nya man Lolo för att upprätthålla familjens heder. Nadjas brott var att hon hade skaffat en ny man trots att hon fortfarande var gift enligt romska traditioner. Detta straffas med höga böter enligt romsk rättskipning. När Lolos far vägrade underordna sig kraven som gällde sonens otillbörliga relation, misstänks sönerna ha tagit lagen i egna händer genom att försöka rentvå familjens heder med blod.
Mindre vanligt
Hedersmord är mindre vanligt bland den romska gruppen. Kyskhetskontrollen är inte lika uttalad i den romska hedersmiljön som i Mellanöstern eller främre Asien. Det finns ett friare könsöverskridande umgänge bland romer jämfört med andra grupper i hederskulturen. Men det finns samma tabu kring skilsmässa som bland övriga i hedersmiljön. Uteslutning, böter och fysisk misshandel är de mest förekommande sätten för att bestraffa normöverträdelser.
I GP:s reportage om hedersvåld bland romer lyfts många fall av skamklippningar fram. Vi ser flera kvinnor som blir utsatta för planerat kollektivt våld där flera individer med våld klipper av håret på de utsatta samtidigt som man dokumenterar det hela genom videoupptagning för att offentliggöra det senare. Denna form av våld är en gammal och känd tradition i hedersmiljön för att förnedra individer som inte håller sig inom regelverket och skrämma andra för konsekvenserna av otillåtna beteenden.
När flickorna uppfattas som giftasvuxna gifts de bort så att de får en make och därmed lämnar föräldrahemmet som rena och orörda
Barn- och tvångsäktenskap är ett annat fenomen inom hederskulturen som praktiseras i varierande grad än idag. Barnäktenskap i hedersmiljon har sin grund i upprätthållandet av oskuldsnormen. När flickorna uppfattas som giftasvuxna gifts de bort så att de får en make och därmed lämnar föräldrahemmet som rena och orörda.
Inom hederskulturen är det sällan ungdomarna får gifta sig med den de vill vare sig de är underåriga eller över 18 år. Det är familjen och främst fadern som har sista ordet i frågan. Kusinäktenskap är mycket vanligt i hedersmiljön vilket leder till en hårdare kontroll av medlemmarnas oskuld och kyskhet. Hederskulturen är isolationistiskt och rasistiskt i sin natur. Medlemmarna ska gifta sig helst inom den närmaste släkten och i andra hand den nära bekantskapskretsen.
Tvångsäktenskapet har också ett sammanhållande syfte inom vissa grupper inte minst grupper av människor som redan är utsatta. Romer är en sådan grupp som har utsatts för direkt diskriminering överallt i världen och tvingats leva i utanförskap.
Skröt offentligt
Hedern är ett socialt kapital som det inte går att leva utan. Därför måste den familj som får någon form av vanrykte om sig, visa offentligt att man tar tag i ”problemet” och återställer familjens goda rykte. Denna form av offentlighetsprincip om hedern ser man tydligt i många fall av hedersvåld bland den romska gruppen. Nadjas söner skröt offentligt på Facebook om mordet på sin mor. Samma sak gäller skamklippningsfilmerna som också skildrades i GP:s reportage. Detta gäller även ”romani kris” som är gruppens egen rättskipningssystem, där domarna och straffen är offentliga och de bestraffade gör avbön offentlig. Villkoren för att få hedern tillbaka är alltså att gruppen som man tillhör ska se att man är mån om dess regler och värderingar.
Hederskulturen är per definition exkluderande. Alla som inte tillhör gruppen, räknas som en potentiell fiende. Myndigheter ses som ett problem och kollektivets medlemmar uppmanas att aldrig lita på dem, eftersom de kan försvåra – och många gånger omöjliggöra – för familjen att återupprätta hedern.
Förebyggande åtgärder
Denna segregerande aspekt är oerhörd viktigt att ta i beaktande när man ska utveckla förebyggande åtgärder mot hedersvåld. Det är inte ovanligt att profilerade individer inom olika etniska grupper, där hedersnormer existerar, anlitas av myndigheter och kommuner som en sorts kulturtolkar, i hopp om att närma sig gruppen och åstadkomma demokratiska förändringar. Det man glömmer bort är att dessa så kallade kulturtolkar oftast är mer lojala mot den egna gruppens värderingar och normer än de grundläggande individuella fri- och rättigheterna och den svenska lagstiftningen.
Soleyman Ghasemiani, stödkoordinator Riksorganisationen GAPF, Glöm aldrig Pela & Fadime