Nyligen har representanter för Tidöpartierna kommit med förslag på hur asylpolitiken ska skärpas och hur villkoren för nyanlända i vårt land ska försämras. En särskild utredare har fått regeringens uppdrag att undersöka hur långt svensk asylpolitik kan inskränkas med hänsyn till EU-stadgan. Ett annat förslag som ska utredas går ut på att begränsa stöd och bidrag till de nyanlända innan de kommer i arbete. Den SD-styrda regeringen har startat en kapplöpning mot botten vad gäller humanitära hänsyn och vill uppenbart skicka ett budskap till alla som är på flykt: ”Kom inte hit”.
Sverigedemokraterna har sedan länge förespråkat idén om ett etniskt och kulturellt homogent land, och vill nu använda gängvåldet för att denna vision ska bli verklighet. Retoriken riktas inte mot de kriminella, utan i svepande termer mot invandringen. Den liberala demokratins själva grundval bryts ner när människor inte längre bedöms utifrån vad dom gör, utan av vilka de är. Följden blir att motsättningarna mellan människor på grund av bakgrund och etnicitet skärps.
Kännetecknat Sverige
Genom sitt agerande distanserar sig regeringspartierna från de värderingar om humanism och medmänsklighet som historiskt kännetecknat Sveriges relationer till utsatta i världen.
Det är uppenbart att regeringen drar alla flyktingar över en kam och betraktar dem som “lycksökare”. Vi som kommer i daglig kontakt med många av de som sökt sig till vårt land vet att de allra flesta kommit hit på grund av krig, våld och politiskt förtryck.
Att, som föreslås, inte längre tillhandahålla tolk och biträde i asylprocessen kommer ytterligare att öka rättsosäkerheten. Asylskälen kommer inte att kunna tydliggöras. Risken är stor att det blir fler, och inte färre, som lever som tillståndslösa utanför samhället, med risk att utnyttjas och exploateras av kriminella. Integrationen kommer vidare att försämras om permanenta uppehållstillstånd mönstras ut. Utan den stabilitet som vetskapen om att man ges en möjlighet att bygga ett nytt liv ger, riskerar människor att välja bort långsiktiga val som att starta företag eller utbilda sig till bristyrken, för att i stället göra det som ger bäst förutsättningar att klara morgondagen.
I olika samhällsviktiga yrken utgör i dag personer med utländsk bakgrund en stor del av arbetsstyrkan
Vi är helt beroende av invandring för att klara vår demografiska utmaning med en allt äldre befolkning. I olika samhällsviktiga yrken utgör i dag personer med utländsk bakgrund en stor del av arbetsstyrkan. Vilket land vi skulle bli, om den politik som förs syftar till att göra vårt land så ogästvänligt som möjligt?
När integrationen används som slagträ i debatten är det viktigt att peka på den kraftigt förbättrade situationen på arbetsmarknaden för utlandsfödda. Men när man inte längre kan säga att invandrare inte arbetar så väljer regeringen att skylla gängkriminaliteten på invandrarna.
Man pekar på en problematik som vi alla finner djupt allvarlig, men retoriken är förenklad och flera av de föreslagna repressiva åtgärderna riskerar att förvärra motsättningarna i samhället. Invandrare som grupp misstänkliggörs, trots att de allra flesta spelar en viktig roll i samhället.
Under EU-snittet
Även i andra frågor är Tidöpartiernas bild av verkligheten skev. Statsrådet Malmer Stenergard vill få allmänheten att tro att Sverige fortfarande är ett av EU:s största mottagarländer för asyl. I själva verket ligger Sverige under EU-snittet vad gäller beviljade asylansökningar per capita.
Sammanfattningsvis ser vi med stor oro på att den SD-styrda regeringen vill försämra möjligheterna för asylsökande att beviljas skydd i Sverige och dessutom vill minska incitamenten att integreras genom att förkorta uppehållstillstånden. Regeringens senaste förslag om att kraftigt försämra stödet till nyanlända är tyvärr en bekräftelse på hur långt avhumaniseringen fått löpa. Hittills har SD helt styrt asylpolitiken, det är dags för de andra partierna i regeringen att säga ifrån och för Moderaterna att besinna sig. Vi vill inte ha ett samhälle som består av vi och dom. Vi vill ha ett Sverige som håller ihop. Ett Sverige att vara stolt över.
Henry Ascher, professor, barn - och ungdomsläkare
Thomas Avén, volontärläkare och medicinsk rådgivare, Läkare i Världen
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap
Maud Edgren - Schori, Fil Lic i socialt arbete och f d genusrådgivare i FN
Maria Ferm, operativ chef Grön Press, f d statssekreterare
Gustav Fridolin, fd utbildningsminister, folkhögskollärare
KG Hammar, ärkebiskop emeritus
Thomas Hammarberg, f d riksdagsledamot, styrelseledamot Tro och Solidaritet
Peo Hansen, professor i statsvetenskap, Linköpings Universitet
Bertil Kågedal, professor emeritus i klinisk kemi, Linköpingsuniversitet
Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren
Lars Ohly, förbundssekreterare i Verdandi - arbetarnas socialpolitiska organisation
Suzanne Osten, regissör
Anders Silfverdal, sjukhuspastor Östersund
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation
Marit Törnqvist, illustratör och författare
Anders Wijkman, författare och debattör
Eva Zetterberg, diplomat och politiker