Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Pandemins konsekvenser har för många förstärkt de negativa situationer, förhållanden och känslor som funnits redan tidigare, skriver debattörerna. Bild: Isabell Höjman/TT
Pandemins konsekvenser har för många förstärkt de negativa situationer, förhållanden och känslor som funnits redan tidigare, skriver debattörerna. Bild: Isabell Höjman/TT

Vem tar ansvar för att unga mår dåligt?

Pandemin har slagit hårt mot ungas psykiska hälsa. Nu har vi inte råd att unga förlorar hoppet om att få hjälp när en av fem unga redan uppger att de troligtvis inte skulle söka stöd om de skulle må dåligt, skriver Vera Carlbaum-Wrennmark och Karin Hedlund, Röda Korsets ungdomsförbund.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ungas psykiska ohälsa har eskalerat under pandemin utan att samhället har agerat tillräckligt. Genom joursamtal, läxhjälp och kompisgrupper möter vi ungdomar som vittnar om hur en försvårad skolsituation och social isolering tär på dem. Ungas psykiska hälsa har blivit allt sämre sedan 80-talet. Detta var ett samhällsproblem redan innan pandemin och kommer inte lösas av sig självt så fort den är över.

Stress och oro

I samtal med vår jourchatt berättar ungdomar om hur oron och stressen växt under pandemin. Fler upplever sig vara socialt isolerade till följd av distansundervisningen och inställda aktiviteter men också för att de hålls hemma av överbeskyddande familjemedlemmar. Många tappar framtidstron när de inte tycks kunna planera sin framtid, när de är rädda för att fortsätta må dåligt eller för att deras skolresultat har blivit lidande. Unga som tidigare har haft skolan som tillflyktsort har behövt vara hemma i familjesituationer där de är otrygga eller där de inte har möjlighet till ett privatliv.

Pandemins konsekvenser har för många förstärkt de negativa situationer, förhållanden och känslor som funnits redan tidigare. Det som var jobbigt innan är ännu jobbigare nu. Detta kan också få svåra konsekvenser senare i livet, som psykisk sjukdom, ökad risk för olyckor, svårigheter att bilda familj eller svårigheter att försörja sig.

En tredjedel av de unga som har sökt stöd när de har mått dåligt upplever att de har fått kämpa för att få den hjälp som de har varit i behov av. För att det ska finnas någonstans att vända sig för unga så behövs både stärkta resurser i de verksamheter där ungdomar befinner sig, men också ökad förståelse från myndigheter för att det inte är lätt att hitta den hjälp som man är i behov av.

Därför behöver vi se ett stärkt samarbete mellan kommunala, regionala och civilsamhällets verksamheter. Det behövs ökade insatser för att hjälpa unga att navigera mellan elevhälsa, psykiatri, vårdcentral, ungdomsmottagning och socialtjänst. Ansvaret för situationen är lätt att skylla på någon annan. Glappen mellan systemen och avsaknaden av ansvarstagande vuxna skadar ungas tillit till det offentliga allvarligt. Vi har inte råd att unga förlorar hoppet om att få hjälp när en av fem unga redan uppger att de troligtvis inte skulle söka stöd om de skulle må dåligt.

Röda Korsets Ungdomsförbund kommer fortsätta att arrangera verksamheter för att unga personer i utsatta situationer ska ha någonstans att vända sig för att få stöd.

Röda Korsets Ungdomsförbund kommer fortsätta att arrangera verksamheter för att unga personer i utsatta situationer ska ha någonstans att vända sig för att få stöd eller för att genom självorganisering ska kunna förbättra sina livsvillkor. Men vi behöver se att samhället tar ett större gemensamt ansvar för att unga ska må bättre.

Vera Carlbaum-Wrennmark, förbundsordförande Röda Korsets ungdomsförbund

Karin Hedlund, ordförande för Röda Korsets ungdomsförbund i Göteborg