Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det förefaller som om specialundervisning har försvunnit från skolornas verksamhet, skriver debattören. Bild: Berit Roald / TT
Det förefaller som om specialundervisning har försvunnit från skolornas verksamhet, skriver debattören. Bild: Berit Roald / TT

Vart tog specialundervisningen vägen?

Nya uppgifter från Skolverket pekar på att traditionell specialundervisning har försvunnit ute på skolorna. Ingen politisk diskussion förs om detta. Hur är det möjligt?, frågar sig Arne Engström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jag har under 20 år forskat om elever med låga prestationer i matematik. Det är sällan jag blir förvånad när jag läser om utvecklingen i skolan. Men i början av augusti fick jag tag på en sammanställning från Skolverket om åtgärdsprogram och särskilt stöd i skolan. Det förefaller som om specialundervisning, direkt stöd av en utbildad speciallärare till enskilda elever med inlärningssvårigheter, har försvunnit från skolornas verksamhet. Inga kommentarer eller någon diskussion finns om detta. Vad stort sker, det sker tyst.

Våren 2019 fick drygt 12 procent av eleverna i åk 6 provbetyget F, alltså underkänd. I åk 9 fick ungefär 17 procent av eleverna provbetyget F, underkänd, i matematik. Läsaren ska då betänka att bortfallet vid de obligatoriska ämnesproven är relativt stort.

Skolverket redovisar omfattningen av särskilt stöd i grundskolan läsåret 2020/21. 5,8 procent av eleverna omfattas av ett åtgärdsprogram. Det finns tre typer av stödinsatser som kan användas som särskilt stöd, enskild undervisning, särskild undervisningsgrupp, och anpassad studiegång.

Ideologiskt belastat

Jag ska här fokusera på särskilt stöd i form av enskild undervisning eller specialundervisning, som man sa förr i tiden. Det är uppenbart att termen ”specialundervisning” är på utdöende. Den verkar vara ideologiskt belastad. Andelen elever som får särskilt stöd i grundskolan som enskild undervisning, uppgår till ungefär en procent av eleverna. Andelen har varit konstant under de senaste fem åren.

Jämför vi behovet, hur stor andel av eleverna i åk 6 och åk 9 som blir underkända, med de som faktiskt får specialundervisning av en utbildad speciallärare så framstår situationen som katastrofal. Det är bara en bråkdel av dem som blir underkända på ämnesproven som haft eller får särskilt stöd. Hur kan det komma sig?

Svag teoretisk begåvning

Ungefär 15 procent av eleverna har svårighet att nå kunskapskraven i matematik. Elever med mycket låga prestationer i matematik är i huvudsak elever med svag teoretisk begåvning. Gruppen tillhör normalvariationen och omfattar 13–14 procent av en årskull. Det är elever som har svårt för abstrakta ämnen som matematik. De lär långsamt och uppvisar vanligtvis en försenad läsutveckling. En del elever reagerar med stressymtom när de utsätts för kognitiva överkrav i skolan. Deras primära problem är den svaga teoretiska begåvningen.

Att vara svagt teoretiskt begåvad är ingen diagnos. Eleverna lär långsamt och det finns ingen erfaren lärare som missar ett sådant barn i klassrummet. En stor del av dem saknar sannolikt förutsättningarna att nå kunskapskraven i matematik. Varför får nu inte dessa elever särskilt stöd i form av specialundervisning?

Jag ser tre möjliga förklaringar.

En är att specialundervisningen har ersatts av extra anpassningar, en mindre ingripande stödinsats som lärare och övrig skolpersonal kan genomföra inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det behövs inget formellt beslut om detta. Det kan handla om att placera eleven på en bestämd plats i klassrummet, att skapa struktur för skoldagen, ge eleven ett eget schema etcetera. Man behöver inte vara särskilt väl insatt i skolans verksamhet för att förstå att extra anpassningar kan komplettera, men inte ersätta specialundervisning.

Bristfällig statistik

Den andra förklaringen kan vara att den statistik som Skolverket redovisar är behäftad med så allvarliga brister att det gör den uppenbart obrukbar. Ansvaret för insamlandet ligger på SCB. Det finns en akilleshäl i insamlingen. Vanligtvis är det utbildningsförvaltningen i kommunerna som lämnar uppgifterna. När det gäller de uppgifter, jag diskuterar här, så är det den enskilda skolan som gör det. Det är oklart om SCB har någon kvalitetssäkring av de insamlade uppgifterna.

Den tredje förklaringen är en kombination av de två första förklaringarna.

Den datainsamling som SCB gör i detta fall måste granskas och kvalitetssäkras.

I Skolverkets redovisning finns inga kommentarer till utfallet. Ingen på verket inser att, om uppgifterna stämmer, så har en fundamental försämring av det specialpedagogiska arbetet skett ute på skolorna. Den datainsamling som SCB gör i detta fall måste granskas och kvalitetssäkras. SCB tycks förlita sig helt på de uppgifter de enskilda skolorna lämnar.

Utbildningsutskottet bör skyndsamt ta initiativ till en granskning av situationen för elever i behov av särskilt stöd och av de berörda myndigheterna.

Arne Engström, biträdande professor i matematikdidaktik, Strömstad Akademi