Häromdagen läste jag en nyhetsnotis om att i Österrike har parlamentet beslutat att förbjuda slöjan på flickor i skolorna. Bättre sent än aldrig, tänkte jag. Samma nyhet läste jag om Frankrike där parlamentet röstade för samma lag år 2004. Könsapartheid och alla sorters synliga religiösa symboler skulle bort i statliga skolor redan då. Detta delvis tack vara den iranska exilförfattaren, Chahdortt Djavann och hennes bok med titeln ”Bas les voiles!”/ Ned med slöjan. Det tog skruv, till och med premiärministerns fru ringde författaren och sa ”nu fattar jag”.
Innan någon skulle hitta på att jag är ”islamofob” vill jag påminna om att skilja tron från vetenskap i skolor har inte med imperialism eller islamofobi att göra. Detta har man också tillämpat i muslimska länder som i Turkiet under landsfadern Mustafa Kemal Atatürk, även i mitt gamla hemland Iran, under kung Reza Shah Pahlavis tid före Andra världskriget. Också Afghanistan och Egypten har upplevt slöjfriare tider än i dag.
Men i Sverige lägger man sig inte i ”de andras” kulturer. Man väljer att se kulturer som helhetspaket även om de inkluderar könsapartheid.
Men i Sverige lägger man sig inte i ”de andras” kulturer. Man väljer att se kulturer som helhetspaket även om de inkluderar könsapartheid. Majoriteten bryr sig inte, barnrättighetsorganisationer, myndigheter och feminister gömmer sig bakom tystnad eller välkomnar slöjan som ett mångkulturellt tillskott. Näringslivet med H&M i spetsen bidrar också genom jätteaffischer med exotiska slöjbrudar. Visst, ännu görs inte reklam för burkan, bara för burkini.
I stället för slöjfria skolor så har vi i alla fall en permanent slöjdebatt. Sedan tjugo år slår ett fåtal förortsfeminister larm och kräver slöjförbud i skolor. Det känns som ett Sisyfosarbete eftersom motvinden från kulturrelativister, traditionalister, fundamentalister och ”toleranta” tjänstemän försätter den ena regeringen efter den andra i handlingsförlamande hårklyverier. Också världens första feministiska regering saknar handlingskraft. De ”glömmer” nog feminismens grundprinciper då de skickar skattebidrag till de samfund vilka också här i Sverige reproducerar sina gamla hemländers könssegregation. Så som jag kan se, till och med regeringens kanske mest insiktsfulla och kunnigaste statsråd, justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) argumenterar mot ett slöjförbud i skolan. Fast argumenten är inte nya.
Det är bara det att slöjan är ingen ”klädsel” utan en manifestation för en religion med bestämda regler och normer.
För det första hävdar man att slöjan är bara en klädsel, man får klä sig som man vill. Det är bara det att slöjan är ingen ”klädsel” utan en manifestation för en religion med bestämda regler och normer. Det är ett verktyg för könsapartheid som tilldelar flickor och pojkar olika roller. I Sverige blir det ett verktyg också för att segregera barn från majoritetssamhället. Slöjan indikerar att ”våra” flickor växer upp till kyska (rena) kvinnor medan de utan slöja, anses generellt som okyska (orena). De får ju ”ha sex” utan att gifta sig.
För det andra hävdar man att religionsfriheten har ett starkt grundlagsskydd i Sverige som skall respekteras. Är då religionsskyddet starkare i Sverige än i Frankrike? För det är uppenbart att Sveriges regering är mera mån om religiösa rättigheter än barns rättigheter. Det skulle krävas en grundlagsändring för att få bort slöjan fån skolan, sägs det. Och? Sveriges lagar är inte skapta för kulturella normer som medför könsstympning eller en etik som knyter flickors (obefintliga) mödomshinna till släktens heder. För att skydda djuren från ritualslakt behövdes inte grundlagsändring så det behövs nog inte heller för att skydda barn från könsapartheid i skolan, tror jag, utan att vara jurist.
För det tredje hävdas det att slöjan i Sverige bärs frivilligt. Det är en bluff. Att just européer sväljer detta ”frivillighetsargument” är minst sagt förvånande. Alla vet att de stora totalitära idéerna som för inte så länge sen ledde till hundratals miljoners människors död byggde på hjärntvätt som fick folkmassorna att dyrka diktatorer likt gudar, frivilligt. När Hitler, Stalin och Mao dog sörjde många, frivilligt. Sedan årtusenden dyrkas också antidemokratiska idéer i religioners namn och olika sorters religionskrig har alltid tillhört historien.
Att människan är inte bara kreativ eller destruktiv, utan också självdestruktiv får inte glömmas. Det gäller även kvinnor. Kvinnor som kämpar (frivilligt) för abortförbud, för att bevara könsapartheid eller arbetar som professionella moralpoliser.
I dagens teokratier (där feminister och demokratikämpar sitter i fängelser eller drivna i landsflykt) bakas religion ihop med politik och präglar människors tänkande. Också kvinnor blir ansvariga för könsapartheid och oskuldsmytens mångtusenåriga överlevnad. I boken Historiens metoo-vrål berör Ebba Witt-Brattström kvinnors (frivilliga) medbrottslighet till det patriarkala bygget. Att människan är inte bara kreativ eller destruktiv, utan också självdestruktiv får inte glömmas. Det gäller även kvinnor. Kvinnor som kämpar (frivilligt) för abortförbud, för att bevara könsapartheid eller arbetar som professionella moralpoliser som utför oskuldstester på minderåriga flickor, i Iran eller i Indonesien. Forskning, litteratur och filmkonst om hur människor frivilligt underkastar sig och älskar totalitära idéer fyller bibliotek. ”Frivillighet” i sig betyder inte frihet, det kan lika gärna leda till slaveri. Inte ens den blågula naiviteten och de lyckliga omständigheterna att Sverige har förskonats från totalitära styren kan ursäkta makthavarnas underlåtenhet.
Teokratier har öppnat filialer i Sveriges förorter och slöjan fortsätter att vingklippa barnens själ och frihet. Men hör och häpna, just nu läser jag att några politiker någonstans i Sverige har vaknat och agerat!
Beröringsskräckens liberala integrationspolitik har lett till att könssegregation och hedersförtryck ökar. Lärarna i flera skolor hindrar barnen att befria sig från slöjan på skolgården. Teokratier har öppnat filialer i Sveriges förorter och slöjan fortsätter att vingklippa barnens själ och frihet. Men hör och häpna, just nu läser jag att några politiker någonstans i Sverige har vaknat och agerat! Orten heter Staffanstorp där man röstade för slöjfria skolor. Genast blev jag lite optimist och nu kan jag tänka mig att även den svenska riksdagen kommer fram till samma insikt. Inom hundra år, kanske.
Hoppas bara att våra könssegregerade förorter inte hinner med att utropa några mångkulturella förortskalifat innan dess för då kommer inte svensk lagstiftning att gälla där. Fast jämställdhetslagarna i dessa orter är redan ur funktion i dag. Jag undrar om Sveriges samlade politiska etablissemang i Almedalen, med vår snälla feministiska statsminister i spetsen, skulle kunna ge ett svar på Fadime Sahindals fråga (år 2001) om det är möjligt att få ett mångkulturellt Sverige utan heders- och könsapartheidskulturer?
Skolor där barn skulle kunna andas ut från dygnet-runt-religiös indoktrinering vore ett litet steg i den riktningen.
Maria Rashidi
förortsfeminist