Problemen vid avslutande av behandling kan enligt läkemedelsförteckningen Fass vara: självmordstankar, aggressivitet, ångest, sömnsvårigheter eller känslor av elstötar i huvudet. Jag upplevde själv självmordstankar och ångest när min medicin Duloxetin, som jag åt i tio år mot stressrelaterad ångest, skulle trappas ut.
Jag fick också höra att jag inte var beroende av Duloxetin trots att jag upplevde dessa hemska saker. Jag är därför mycket kritisk till att vården inte använder patienters språk och kallar det för beroende när någon inte kan sluta med antidepressiva.
Orsaken är att vården har sin egen definition av vad som är beroende. Enligt vården handlar läkemedelsberoende inte om när läkemedel är svåra att sluta med utan enbart om missbruk. Med missbruk menas exempelvis att patienter med tiden behöver ta allt högre doser för att få effekt. SSRI- och SNRI mediciner är i sig svåra att missbruka ur den meningen att patienter inte med tiden behöver ta exempelvis allt högre doser.
Vanlig svenska
Vården har därför rätt i att SSRI/SNRI inte är beroendeframkallande om vi enbart ser till vårdens egen definition av beroende. Dock brukar vi i vanlig svenska förknippa begreppet beroende med när vi har svårt att sluta med något. Jag menar därför att vården har ett bedrägligt beteende mot många psykiatriska patienter. Orsaken är att vården kallar problem med att sluta med dessa mediciner för ”utsättningssymptom”. Ordet ”utsättningssymptom” är inget ord som vi använder i vardaglig svenska. Däremot brukar vi kalla det för beroende när en människa har svårt att sluta med något. Jag tycker därför svenska läkare ska börja tala patienternas språk och kalla det för beroende när någon har svårt för att sluta med antidepressiva mediciner.
Där står det att SSRI- och SNRI-mediciner ska trappas ned långsamt om behandlingen pågått länge
Dessutom behöver vårdpersonal få bättre utbildning om nedtrappning. De behöver läsa vad som står på hemsidan 1177. Där står det att SSRI- och SNRI-mediciner ska trappas ned långsamt om behandlingen pågått länge. För mig saknades sådana tips och därför fick jag dessa hemska symptom.
Jag föreslår därför två saker. Det ena är att vården börjar prata patienters språk och kalla det för beroende när någon har svårt att sluta med en medicin. Det andra är att vården börjar förespråka långsam nedtrappning av antidepressiva.
Samuel Nordangård, Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsbrukare