Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Idag har nästan 70 procent på anstalterna missbruksproblem. När den mest effektiva hjälpen nu kan tas bort lär inte bara den siffran att öka, utan också kriminaliteten i stort, skriver författaren och journalisten Robert Laul. Bild: Privat, Henrik Montgomery/TT
Idag har nästan 70 procent på anstalterna missbruksproblem. När den mest effektiva hjälpen nu kan tas bort lär inte bara den siffran att öka, utan också kriminaliteten i stort, skriver författaren och journalisten Robert Laul. Bild: Privat, Henrik Montgomery/TT

Vansinne av Kriminalvården att slopa tolvstegsprogrammet

Kriminalvården överväger att lägga ned tolvstegsprogrammet för missbrukare på landets anstalter. I stället ska intagna erbjudas ett kortare KBT-baserat program. En åtgärd som kan leda till både större lidande och ökad kriminalitet, skriver författaren och journalisten Robert Laul.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Beslutet som Kriminalvården väntas fatta nästa onsdag är smått unikt. Alla tycks överens om att det är dåligt att ta bort tolvstegsprogrammet från Sveriges anstalter, ändå ska det genomföras.

Det kommer ofrånkomligen att leda till svåra, negativa konsekvenser på många plan: från ett ökat lidande för individer till en större kriminalitet i samhället.

”Vi tycker att tolvsteg är bra. Hade det inte varit så trångt på fängelserna hade nedläggning inte varit aktuellt”, säger Martin Lardén, chef för Kriminalvårdens behandlingsenhet, i en intervju i tidningen Accent.

Vanligt med missbruksproblematik

Cirka 70 procent av de intagna på Sveriges anstalter har en missbruksproblematik. Vanligast är narkotikamissbruk, visar myndighetens egna siffror.

Enligt en statlig utredning från 2010 kostar missbruket av alkohol och droger samhället minst 150 miljarder kronor varje år. Nästan tre gånger så mycket som Migrationsverkets samtliga kostnader ”rekordåret” 2016.

Att hjälpa människor ur missbruk är avgörande för att minska brottsligheten. Beroendesjukdomar beskrivs som obotliga, men de är behandlingsbara. Och när det kommer till behandling anses tolvstegsprogrammet utgöra den effektivaste formen, enligt rådande kunskapsläge.

Jag är själv före detta missbrukare och ett levande bevis för resonemanget ovan. I min bok ”Alkisbarn – Fotboll, fylla och fajt” beskriver jag det så här:

”Som nykter har jag i vuxen ålder knappt snattat – i mitt berusade missbrukstillstånd var jag närmast att betrakta som en sverigedemokratisk politiker sett till alla lagar jag bröt mot och all skit jag orsakade”.

Efter för många övertramp och ett allmänt förkastligt beteende erbjöds jag 2015 en tvåårslång behandling av min arbetsgivare Aftonbladet. Jag tog emot hjälpen och har idag snart sex nyktra år utan återfall eller kontroverser.

Programmet en livräddare

Räddningen för mig var tolvstegsprogrammet. Jag upplevde det som en utbildning bestående av tolv steg där endast det första fokuserar direkt på drogen (i mitt fall alkohol, men kan vara narkotika, spel, mat, sex med mera). Det stora arbetet handlade om att förändra mina destruktiva tankebanor, gottgöra allt elände jag ställt till med (så långt det är möjligt) samt sprida budskapet vidare till de som fortfarande lider.

Tolvstegsprogrammet räddade inte bara livet på mig, det förändrade min tillvaro fundamentalt. I dag är jag lycklig och fri.

Tolvstegsprogrammet räddade inte bara livet på mig, det förändrade min tillvaro fundamentalt. I dag är jag lycklig och fri. Jag lever ett friskt, välbeställt och privilegierat liv i ett av världens säkraste, rikaste och mest välfungerande länder.

Det är i alla fall så jag brukar formulera det.

Men mot bakgrund av att Kriminalvården väntas besluta om att ta bort tolvstegsprogrammet från landets anstalter kan jag inte längre stå bakom att Sverige är ett välfungerande land på det området.

Motivet bakom den föreslagna förändringen förstärker bilden. Enligt tidningen Accent handlar det om att fler domar och längre straff ökar trycket på Kriminalvården.

”Vi måste ställa in oss på att hantera fler klienter”, säger Martin Lardén till tidningen.

Det låter som en direkt effekt av senaste tidens populistiska retorik från höger till vänster som nu får konsekvensen att Kriminalvården riskerar att gå från att vara en lösning till att bli en del av problemet.

Från vård till förvaring. Från rehabilitering till institutionalisering. Om den politiska vinden blåser vidare åt höger med hårdare straff som resultat kanske myndigheten borde passa på att byta namn också: från Kriminalvården till Kriminalförvaringen.

Politikerna måste ta ansvar

Vad få eller ingen politiker längre kan hävda med trovärdighet är att de gör allt de kan för att trycka tillbaka gängkriminaliteten och det dödliga våldet mot kvinnor. Till Stefan Löfven och Annie Lööf med flera går därför att säga: era ord och utspel tappar sitt värde om onsdagens beslut går i förväntad riktning. Då säger ni en sak, men gör en annan.

Idag har nästan 70 procent på anstalterna missbruksproblem. När den mest effektiva hjälpen nu kan tas bort lär inte bara den siffran att öka, utan också kriminaliteten i stort. Allt detta på grund av ett medvetet beslut från myndigheter och politiker när populismens kraft satt en sten i rullning som ingen egentligen vill ska rulla.

Resultatet blir mer förödelse och lidande.

Robert Laul, författare, fotbollsledare, föreläsare och journalist