Det senaste året har flera rapporter publicerats om den utbredda ensamheten hos ungdomar. Faktum är att unga vuxna är den åldersgrupp, tillsammans med de allra äldsta, som känner sig mest ensamma, och hemmet är den plats där de upplever störst ensamhet. Nu är ungdomar från 15 år och uppåt tvungna att vara hemma stora delar av dagen på grund av pandemin. Risken är stor att den psykiska ohälsan kommer att eskalera, något som utöver det mänskliga lidandet blir ett stort framtida ekonomiskt samhällsproblem. Därför behövs preventiva insatser och de behöver sättas in nu. Men med en överbelastad vård och ett samhälle i krisberedskap kommer organiserade stödinsatser att ta tid. Så vad kan vi vuxna då göra så länge? Mycket faktiskt, och det behöver inte heller vara svårt.
Kollektiv oro
För det första: Våga prata med ungdomarna i din närhet, även om de jobbiga sakerna. Det finns en kollektiv oro i samhället nu gällande svåra frågor kring döden, ångest, existentiella frågor, depression och självmord. Ämnen som kan kännas obekväma för oss vuxna, och som vi därför undviker. Så kan det inte vara nu, vi måste våga lyssna även på de obekväma delarna.
För det andra: Stå ut med ungas känslor, även om de skrämmer dig. Många unga har upplever ångest och är drabbade av ätstörningar, självskadebeteende och tvångstankar. En del plågas även av självmordstankar. För dem är det en del av vardagen, för en vuxen kan det låta både akut och skrämmande. Det är viktigt att försöka behålla lugnet i dessa lägen. Försök att ha en äkta och uppriktig dialog där du möter den unga där den unga är. Ibland behövs det inga andra åtgärder än närvaro. Den största utmaningen är att inte börja komma med goda råd som ska lösa problemen. Försök att lyssna och sök sedan stöd och vägledning för din egen del.
Prata avdramatiserat
För det tredje: om du känner dig osäker så finns det mycket material på nätet om hur man kan närma sig svåra ämnen. MIND har under våren lanserat Livet kan skava, med tips kring hur man på ett enkelt och avdramatiserat sätt kan prata om psykisk ohälsa så att det får effekt, men inte blir för stort.
Räcker enbart samtal och närvaro i en så stor kris som denna? Nej, det kommer att behövas mer. Men det här är något vi vuxna kan göra nu, och det är en enkel insats som kan förebygga långvarig sjukdom och även rädda liv. Nu när många av oss arbetar hemifrån har vi en gyllene chans att ta en paus, sätta sig ned och fråga om allt är bra. Och verkligen lyssna på svaret.
Amanda Romare, Stiftelsen Den Andra Sidan
Karin Schulz, generalsekreterare MIND
Stina Liljekvist, styrelseordförande Skandias Stiftelse Idéer för livet