Häromdagen kom nyheten att Kina tillåter - och uppmuntrar - unga par att skaffa fler barn. Mer specifikt tre barn per familj. Kampanjer uppmuntrar kvinnor att strunta i utbildning och karriär och i stället fokusera på familj och barnafödande. Allt för att komma till bukt med den åldrande befolkningen.
Samtidigt utsätts minoritetsfolket uigurerna för tvångssteriliseringar och tvångsaborter. De tvingas använda preventivmedel. Den som har för många barn straffas inte bara med höga böter, utan det utgör också skäl nog att skickas till fångläger. Och kommunistregimens brutala utrotningspolitik fungerar.
Födelsetalen bland uigurerna minskar i snabbare takt än någon annanstans i modern historia. Nedgången är kraftigare än nedgångarna under det syriska inbördeskriget och folkmordet i Rwanda.
En hel folkgrupp håller på att utplånas.
Klassas som folkmord av flera länder
Kinas kommunistiske diktator Xi Jinping var tydlig när han 2014 inledde kampanjen mot uigurer och andra huvudsakligen muslimska befolkningsgrupper: ”Visa ingen som helst barmhärtighet”, sa han. Sedan dess har över en miljon uigurer spärrats in i fruktansvärda interneringsläger.
Delar av omvärlden har svarat nästan lika tydligt. Under såväl Donald Trumps som Joe Bidens presidentskap har USA klassat övergreppen mot uigurerna som folkmord. Liknande beslut har fattats av parlamenten i Kanada, Litauen, Nederländerna och Storbritannien. EU har infört sanktioner.
Jag frågar mig: hur hade vår socialdemokratiska regering agerat om Förintelsen hade ägt rum i dag? Hade man duckat frågan om folkmord samtidigt som man förhandlade om fördjupade och förbättrade handelsförbindelser med Hitlers Tyskland?
Alltmedan Sveriges ”feministiska” regering, som ser vårt land som en ”humanitär stormakt”, verkar måttligt intresserade av att diskutera det pågående folkmordet - än mindre att faktiskt klassa det som ett folkmord.
Intressekonflikt
Att inte våga kalla en spade för en spade är tyvärr inget nytt problem när det kommer till Socialdemokraterna. År 2010 fattade Sveriges riksdag det historiska beslutet att erkänna massmordet på armenier, assyrier, kaldéer, pontiska greker och syrianer under första världskriget (i folkmun känt som ’Seyfo’) som ett folkmord. Stefan Löfven lovade att om han blev statsminister skulle Sveriges regering verkställa beslutet. Tyvärr visade sig det vara tomma ord.
Kanske är det viktigare att värna relationen med Erdogans Turkiet än att stå upp för allas okränkbara värde? Kanske är det viktigare att få till stånd ett lukrativt investeringsavtal med Kina än att få stopp på de brutala övergreppen mot landets uigurer?
Ord spelar roll
Det är oförlåtligt att de politiker som gång på gång lovat ”aldrig igen” när de högtidlighållit Förintelsen, nu inte gör allt i sin makt för att stoppa folkmordet i Xinjiang. Kristdemokraterna väjer inte för att definiera det som pågår som ett folkmord och vi fastslår att kommunistregimen bär det fulla ansvaret.
Vi vet att folkmordsbegreppet spelar roll. Det var först när det började användas om massakrerna i Bosnien och Rwanda som omvärldens passivitet omvandlades till politisk handling. Internationella insatser tenderar att utebli så länge omskrivningar för folkmord används.
Jag frågar mig: Hur hade vår socialdemokratiska regering agerat om Förintelsen hade ägt rum i dag? Hade man duckat frågan om folkmord samtidigt som man förhandlade om fördjupade och förbättrade handelsförbindelser med Hitlers Tyskland? Hade man deklarerat att folkmordsdefinitionen är himla komplicerad, ur såväl ett folk- och straffrättsligt som ett konstitutionellt och politiskt perspektiv, men att handel inte nödvändigtvis behöver villkoras med respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter?
LÄS MER:Rapport: "Pågående folkmord" i Xinjiang
En ”feministisk” regering som förhandlar med en diktaturregim som tvångssteriliserar och aborterar sin egen befolkning. En utrikespolitik som inte vågar nyttja politiskt känsliga begrepp ens när det handlar om liv och död.
Slutsatsen kan inte bli någon annan än den att Sverige behöver en modigare och mer handlingskraftig regering. En regering som inte vågar stå upp för mänskliga fri- och rättigheter och det okränkbara människovärdet, ja, det är en regering ovärdig en modern demokrati som Sverige.
David Lega (KD), Europaparlamentariker
LÄS MER:Så har Kina styrt barnafödande under 40 år
LÄS MER:Barn? Många kineser vill inte – eller kan inte
LÄS MER:FN söker fri insyn i Xinjiang