Ytterligare ett år är slut. Frosttäcket skimrar hoppfullt över gatorna. Det är en fin dag, äntligen sol. Vid busshållplatsen får jag syn på något märkligt. Förmiddagen stannar upp, vad är det jag ser?
En pojke som läser. Han bara sitter där. Dinglande ben och boken i högsta hugg.
Jag kan inte sluta stirra.
Alltmer sällsynt
Pojkar som läser är ett sällsynt fenomen i Sverige. Enligt en rapport från Kulturrådet läser bara 17 procent av killarna i åldern 16-19 böcker varje vecka. Liknande trender går att urskilja bland vuxna män, som både tycks läsa och skriva mindre än kvinnor. Siffrorna är talande; 72 procent av årets debutanter är kvinnor och i min klass på Jakobsbergs Folkhögskolas skrivutbildning är vi 17 tjejer och fyra killar. Om utvecklingen fortsätter är den svenska, manliga författaren snart lika unik som blåsippan och fjällräven.
Om utvecklingen fortsätter är den svenska, manliga författaren snart lika unik som blåsippan och fjällräven
Bland barn- och ungdomslitteratur är trenden ännu tydligare. Drygt tre fjärdedelar av ungdomsboksförfattarna är kvinnor enligt Svenska barnboksinstitutets bokprovning årgång 2018. En annan aspekt som tyder på samma utveckling är att författaryrkets attraktionskraft ser ut att minska bland män. Författaryrket har under flera år varit med på tio-i-topplistan i Manpowers drömjobbsundersökning. Dock inte 2018 då yrket ersattes av exempelvis säljare och administratör.
En positiv utveckling?
Vid första anblick kan statistiken tolkas som en positiv utveckling. Manliga författare har historiskt sett varit överrepresenterade i litteraturens kanon. Författaryrket kräver, som Virginia Woolf tydliggjorde redan för 90 år sedan, tid och resurser. Att kvinnor i allt högre grad har tillgång till sådana värdefulla aspekter är fantastiskt. Dessutom är att skriva att göra anspråk på att man har något att berätta och att man förtjänar att bli lyssnad på. Författare behöver ett stort självförtroende, och att kvinnor börjat dominera en sådan bransch kan därmed absolut tolkas som ett hälsotecken.
Där skriver hon bland annat om hur vi, genom litteraturen, kan känna stark sympati och närhet med människor vi annars skulle ha svårt att komma i kontakt med
Men kanske finns det ändå anledning till oro. Att läsa är att utvecklas. Det är att öka sitt ordförråd och att förbättra förmågan att sätta sig in i andra människors liv. Zadie Smith ger en lysande beskrivning av detta i sin essä ”In defense of fiction”. Där skriver hon bland annat om hur vi, genom litteraturen, kan känna stark sympati och närhet med människor vi annars skulle ha svårt att komma i kontakt med. Hon beskriver hur hon själv, som brittisk kvinna, knutit starka band till den kinesisk-judiske mannen hon skrev om i sin bok ”The autograph man”.
Vad händer om halva Sveriges befolkning förlorar denna förmåga? Och om denna halva också råkar vara den som redan befinner sig i ett empatiskt underläge? Som redan har svårt att prata om och förstå sina egna och andras känslor? Trots att det fortfarande är avlägset att män helt skulle sluta läsa är det i den riktningen vi verkar vara på väg.
Yrkets status kan försämras
Dessutom vet vi av tidigare erfarenhet att yrken som blir kvinnodominerade ofta förlorar status. Yrken som domineras av kvinnor har ofta sämre arbetsvillkor och lägre löner än mansdominerade jobb. Författaryrket i Sverige är tillräckligt utsatt som det är, det sista det skulle behöva är sämre arbetsvillkor.
Författaryrket i Sverige är tillräckligt utsatt som det är, det sista det skulle behöva är sämre arbetsvillkor
Ett nytt decennium är en tid för reflektion och förändring. Det är ett passande tillfälle för politikerna att ta den alarmerande statistiken på allvar. Den utgör inte bara en fara för männen, som förlorar sin läsförståelse och utvecklar ett ännu grövre känslomässigt handikapp. Att män slutar läsa är även en risk för litteraturen i sig, åtminstone baserat på empiri om hur det gått för andra yrken som börjat domineras av kvinnor.
LO har föreslagit den revolutionerande åtgärden ”pappaläsning”. Alltså att pappor läser för sina söner. Något som borde vara så självklart att ett begreppsmyntande känns överflödigt. Men kanske är det just den typen av simpla åtgärder som behöver uppmuntras.
Låt 2020 bli året jag slipper snubbla på gatan när jag ser en pojke som läser.
Selma Brodrej, studerar på Jakobsbergs Folkhögskolas författarskola och går Aftonbladets ledarskribentutbildning