Vaccinnationalism förlänger pandemin

Mutationerna av coronaviruset skrämmer och fördröjer en efterlängtad öppning av samhällen. Nya rön talar om en ökad smittspridning och högre dödlighet av den variant som upptäcktes i Storbritannien. Den sydafrikanska mutationen ställer sig experterna fortfarande mer frågande till. Den virusvariant som identifierats i Brasilien vet forskarna ännu lite om. Det enda som med säkerhet kan fastslås är att det kommer att dyka upp fler mutationer. Lärdomen av detta är tydlig: Den huggsexa som nu pågår om vaccindoserna är kontraproduktiv och förlänger pandemin. Så länge det inte finns global tillgång till vaccin så kommer Sverige tillsammans med andra länder att kvarstå i pandemins grepp.

EU-samarbete räcker inte

Utrikesminister Ann Linde uttryckte följande i årets utrikesdeklaration: ”Covid-19-pandemin har skördat över 2 miljoner liv världen över. Sverige har drivit på för en rättvis global tillgång till vaccin mot Covid-19. Genom EU ingår vi i det globala vaccinsamarbetet Covax. EU har mobiliserat motsvarande 8,7 miljarder kronor för detta samarbete och är därmed största givare. Sverige har bidragit med 200 miljoner kronor och deltar i arbetet för att stärka Covax möjlighet att få tillgång till vaccin”.

Men för att lyckas krävs helt andra belopp. I genomsnitt kostar vaccinet 85 kronor per person. Överfört på de miljarder människor i de fattigaste länderna som Covax riktas mot är nuvarande svensk satsning uppenbart otillräcklig, om Sverige vill ta sin del av det globala ansvaret.

Sverige, med sin handelsfokuserade ekonomi och med en omtalad internationell solidaritet, måste utgå från att vaccinationsutmaningen är global. Det är orimligt att vaccindoserna som har reserverats innebär att höginkomstländernas befolkningar kan bli vaccinerade många gånger om medan många låginkomstländer förväntas kunna skydda bara 10 procent av sin befolkning vid årets slut.

Går att rädda fler

Varje land måste gå från nationell allokering till en tillitsfull samverkan. Det lönar sig även på nationell nivå. En forskningsrapport från Northeastern University i Boston, publicerad i september 2020, visade att nationella vaccinationsstrategier kommer att rädda 33 procent av dem som annars skulle ha dött i Covid-19 medan ett globalt program räddar 61 procent. Dessa siffror är redan daterade, mutationerna gör att den nationella siffran sjunker medan den globala stiger.

Det finns ett folkligt engagemang i Sverige för en solidariskt global vaccinationsstrategi. Det svenska gräsrotsinitativet Vaccine Forward lyckades på tio dagar samla in en halv miljon kronor, som oavkortat går till att förstärka Covax. Initiativet växer med små och stora företag som vill vara med och bidra, och aktörer som nu vill lansera Vaccine Forward i sina länder. Även det ekonomiska stödet från privatpersoner i Sverige till initiativet Giving Pledge, visar på detta engagemang.

Ansvar för regeringar

Viktiga insatser, men ett fullt finansierat globalt vaccinationsprogram, som svarar mot individers och företags efterfrågan på frihet och ekonomisk tillväxt, är i slutändan ett ansvar för regeringar att genom multilateralt samarbete täcka de stora finansieringsbehoven.

Covax har börjat leverera – över 31 miljoner doser har nått 57 låg- och medelinkomstländer. Men den bild som utrikesminister Ann Linde målar upp i utrikesdeklarationen blir verklighet först när hon, biståndsministern, finansministern och resten av regeringen ser till att öka anslagen till Covax. Med tanke på att handeln med låg- och medelinkomstländerna beräknas minska med sju miljarder kronor i Sverige under 2021 och med 19 miljarder fram till 2025, enligt den fristående utredningsbyrån Eurasia Group, om inte den globala vaccinationsstrategin får genomslag så verkar en ökad satsning inte vara något ekonomiskt vågspel.

Nya mutationer och ny smittspridning världen över i en fjärde, femte och sjätte våg. Det kan förhindras med en global samverkande ansats med ökade satsningar nu. Ingen är säker förrän alla är säkra.

Nu krävs en ekonomisk mobilisering av stater och en rättvis och tillitsfull samverkan, där internationella organisationer, stiftelser och gräsrötter kan bidra. Men allra mest krävs politiskt mod. Ledande politiker måste våga visa att en vaccinerad människa i låg- och medelinkomstländer tar oss alla ett steg närmare ett slut på pandemin, och att det görs för och inte på bekostnad av våra riskgrupper på hemmaplan.

Alternativet är inte lockande: Nya mutationer och ny smittspridning världen över i en fjärde, femte och sjätte våg. Det kan förhindras med en global samverkande ansats med ökade satsningar nu. Ingen är säker förrän alla är säkra.

Carl Björkman, Nordenchef för Bill & Melinda Gates Foundation

Gunilla Carlsson (M), vice ordförande i Globala fondens strategikommitté

Peter Friberg, professor i global folkhälsa

Elisabeth Thand Ringqvist, grundare av Vaccine Forward