Vänstern måste göra upp med sin antisemitism

Uttalandet från Oldoz Javidi (FI) om att tömma Israel på judar går inte att misstolka. Antisemitismen är utbredd inom vänstern, och det som kallas solidaritet med palestinierna blir snabbt, som vi kan se, en uppmaning om etnisk utrensning av judar, skriver Annika Hernroth Rothstein, politisk krönikör för National Review, Israel Hayom och Washington Examiner.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

”Min inofficiella åsikt som privatperson är lite mer fantasibaserad. Israel har ockuperat ett annat land. Drivit människor på flykt från deras eget hem, tagit deras land och stulit deras liv och frihet. Det finns inget försvarbart i det överhuvudtaget. Israels bästa vän är USA, ett annat infernaliskt styre med enormt stora landytor. Så varför inte bjuda in vännerna över till sig och göra plats för dem på gården? De verkar trivas bra i varandras sällskap. Och palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras… Jag kan ju tillåta mig åtminstone få drömma om en sådan lösning eller hur?!”

ANNONS

Detta är ett direkt citat ur den intervju som tidningen Feministiskt Perspektiv gjorde med Feministiskt Initiativs riksdagskandidat Oldoz Javidi, där hon fantiserar fritt ur hjärtat om vad hon önskar se som lösning på konflikten mellan Israeler och Palestinier. Det citatet är nu borttaget efter att många reagerat på riksdagskandidatens innersta drömmar om att ägna sig att folkförflyttning och att göra Israel judenrein, och ersattes med ett inklipp om FI:s officiella ståndpunkt i frågan.

Med detta, och en lite diffus icke-ursäkt från Oldoz Javidi där hon säger att citatet togs bort eftersom “det var inte en politisk lösning utan en fantasi som kunde misstolkas”, så är det meningen att vi ska gå vidare och skriva av incidenten som ett mänskligt misstag.

Går inte att misstolka

Men problemet för Javidi och FI är ju inte att uttalandet om att tömma Israel på judar går att misstolka, utan att det inte går att misstolka och att det faktiskt representerar en lösning, oavsett vad Javidi nu försöker påstå, och att den lösningen är slutgiltig.

Uttalandet från Oldoz Javidi behandlas som något chockerande undantag, men jag menar att hennes åsikt är regel i den värld hon representerar och det enda chockerande är att hon valde att så öppet berätta om sin innersta dröm för det judiska folket samt att journalisten på Feministiskt Perspektiv inte kände sig manad att ställa en enda kritisk fråga om vad som är ett djupt antisemitiskt uttalande.

ANNONS

Antisemitismen är utbredd inom vänstern, och det som kallas solidaritet med Palestinierna blir snabbt, som vi kan se, en uppmaning om folkrensning på judar. Exemplen är otaliga, vid det här laget; från Adrian Kabas (S) påståenden om att IS-krigare var tränade av Israeliska underrättelsetjänster, Helsingborgspolitikern Mats Fuchs (V) uttalanden om att “all makt i världen utgår ifrån en liten klick sionister”, Margot Wallströms (S) fördömande av vad hon kallade israeliska polisens ”utomrättsliga avrättningar” på Palestinier och riksdagsledamoten Veronica Palms (S) blogginlägg som löd: "Undrar du också vem Dom Utvalda ska bränna nästa gång?". Det är helt enkelt ingen slump att Javidi kände sig trygg och bekväm nog att tala om sina drömmar och visioner om hur man löser ”judeproblemet”, och det är att antisemitismen inom den värld hon befinner sig är så utbredd, accepterad och allmängiltig att hon inte förväntade sig varken bannor eller pushback, och jag håller för sannolikt att FI inte anser henne olämplig som riksdagskandidat, trots att hon nu outats som antisemit. Detta är inget enskilt fall att lägga på högen av otaliga enskilda fall vi sett de senaste tio åren, detta är en svulst inom vänstern som likar den vi sett inom brittiska Labour och dess metastaser går lika högt upp. Det är nu ett samhällsproblem, och frågan är om samhället är villigt att se denna sanning i vitögat eller om vi återgår till att förfasas över alla dessa ”isolerade händelser” som om de sker i ett vakuum?

ANNONS

Kamouflerat hat

Att bekämpa nazister i Almedalen är lätt, för de ser ut som skurkar, klär sig som skurkar och kommer med en tydlig och förhatlig ideologi. Att bekämpa mörkret när det göms i ljuset är desto svårare, för hatet kamoufleras av de finaste ord; såsom feminism och solidaritet.

Jag accepterar inte Oldoz Javidis halvhjärtade ursäkt och jag tror inte heller på FI när de säger att hennes uttalande inte representerar deras ståndpunkt. ”Om man får drömma..” sade hon, tydligt, och medger därmed att hennes dröm är ett Israel utan judar, som förflyttats mot sin vilja till ett främmande land. Dessa ord, dessa innersta drömmar, är alltför välbekanta för mig, och jag vet att de föranleder en mardröm.

Vänstern behöver erkänna, och göra upp med, den djupt rotade antisemitism som lever och frodas i deras led. Innan dess så faller deras vackra ord om jämlikhet och broderskap platt inför mina öron.

Annika Hernroth Rothstein

politisk krönikör för National Review, Israel Hayom och Washington Examiner

ANNONS