Skolans kvalitet är ojämnt fördelad i landets 290 kommuner. Riksdag och regering har därför tillsatt en utredning av statligt huvudmannaskap för skolan. Men förskolan har glömts bort. Trots att tidiga uppväxtvillkor, vilket för de flesta svenska barn innebär fyra år i förskolan, har stor betydelse för barns sociala, personliga och kognitiva utveckling. Också förskolornas kvalitet varierar stort i landet. Kommunernas utgifter per förskolebarn låg år 2019 mellan 123 000 och 267 500 kr, en variation som inte orsakas av olika förutsättningar och behov i kommunerna. Skolverkets rapporter visar att det avgörande är skillnader i hur de ansvariga i olika kommuner förstår förskolans betydelse.
För stora barngrupper
Barngruppernas storlek överstiger Skolverkets riktlinjer (6-12 barn i 1-2-årsgrupp och 9-15 barn i 3-5-årsgrupp). Riksgenomsnittet för småbarnsgrupperna var 2019 12,2 barn. Genomsnittligt för alla förskoleåldrarna fanns de största barngrupperna, med i snitt 16 barn, i pendlings¬kommuner nära storstad samt i enskilda förskolor. Många storbarnsgrupper hade drygt 20 barn, varav åtskilliga nyss fyllda treåringar. Tjugotvå eller fler barn per grupp fanns i 8 procent av kommunala och i 11 procent av de fristående förskolornas grupper. Av statistiken framgår emellertid inte barnens faktiska kontakt med pedagog. I en grupp om 15 barn med tre pedagogtjänster finns tre vuxna samtidigt i gruppen bara under ett fåtal timmar.
Utbildade förskollärare förekom i genomsnitt i 40 procent av förskolorna, i storstäder bara 31 procent. Det är lika illa som bristen på lärarkompetens i grundskolan.
Upptäcka hjälpbehov
Under de första förskoleåren kan man göra det som ofta är för sent när barnet kommer till skolan: grundlägga samarbetet med föräldrar och därmed underlätta integrationen av utlandsfödda, samt tidigt upptäcka hjälpbehov som påtaglig oro, nedstämdhet, hyperaktivitet och andra avvikelser i utvecklingen.
Under de första levnadsåren växer hjärnan som snabbast. Vid födelsen väger hjärnan knappt en fjärdedel av sin slutliga vikt, men redan när barnet fyllt tre år och flyttar till storbarnsgrupp når den 90 procent av slutvikten. För att hjärnan ska utvecklas väl fordras ett känslomässigt och kognitivt gott samspel med trygga anknytningspersoner i hemmet. Men det räcker inte. Förskolan måste ha välutbildade pedagoger som har tillräckligt tid för det enskilda barnet och goda arbetsvillkor. Barnets utveckling kan störas om barngruppen är för stor och personalomsättningen hög. Det lilla barnet behöver ett litet och kontinuerligt socialt nätverk med pålitlig och nära kontakt med några välbekanta pedagoger som det kan ty sig till och tröstas av vid behov.
Det lilla barnet behöver ett litet och kontinuerligt socialt nätverk med pålitlig och nära kontakt med några välbekanta pedagoger som det kan ty sig till och tröstas av vid behov.
Om kvaliteten brister i dessa avseenden ökar risken för stress, det vill säga psykobiologisk obalans. Långvarig sådan ökar risken för framtida psykosomatisk sjuklighet. Buller och trötthet är stressfaktorer i stora barngrupper. Förskolepersonal rapporterar ofta ansträngande buller med tinnitus som följd. Barns hörselorgan är inte mindre ömtåliga än vuxnas! Stor barngrupp är särskilt påfrestande för barn med särskilda behov, till exempel annat förstaspråk än svenska, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och/eller problematiska hemförhållanden.
Ökad infektionsrisk
Stora barngrupper betyder också ökad infektionsrisk för barn, personal och föräldrar. De ständigt återkommande snuvorna bryter den viktiga kontinuiteten i förskolebarnens relationer med pedagogerna och kamratgruppen. De ökar också samhällets kostnader. År 2019 kostade ”vabbandet” totalt drygt 6,5 miljarder kronor, varav merparten gällde förskolebarn. Till detta kommer personalens sjukskrivningar. Förskolans personal är en av landets tre mest sjukskrivna yrkesgrupper. Det här behöver göras:
– Utred förskolan
– Inför tvingande statliga normer och öronmärkta statsbidrag
– Förstärk skolinspektionens tillsyn
– Se över läroplan och utbildningar
– Höj förskolepersonalens status och löner
Magnus Kihlbom, barnpsykiater, f.d. överläkare
Margareta Blennow, f.d. barnhälsovårdsöverläkare
Anders Broberg, professor em. i klinisk psykologi
Birthe Hagström, förskollärare, fil. dr
Hugo Lagercrantz, professor em. i barnmedicin
Gunilla Niss, leg. psykolog och handledare i förskolan
Per-Anders Rydelius, professor em. i barnpsykiatri