I klimatdebattens kölvatten har politiken tagit kommandot över valet av energikällor, teknologier för energiomvandling och hur man ska se på miljöfrågor. Men denna politik baseras på tro och politiska drömmar och resultaten av de val som nu görs verkar gå på tvärs med det som politikerna säger sig vilja uppnå. Sol- och vindkraft är inga ”hållbara” alternativ och Konsumentverket tillåter inte marknadsföring med odefinierade och overifierade begrepp av typen ”grön”, ”hållbar” och ”förnybar”.
Resultatet av att satsa på vindkraft och att avveckla kärnkraft blir ett elsystem som är mer komplicerat och mindre funktionellt, med sämre leveranssäkerhet och elkvalitet samt minskad effektivitet och lönsamhet för vattenkraften. Det ger avsevärt högre elkostnader, ökar koldioxidutsläppen och användningen av icke-förnybara resurser mångfalt samt minskar elsystemets energimässiga ”hållbarhet” radikalt. Omställningen skadar den lokala miljön, är negativ för den biologiska mångfalden och livet i hav och vattendrag.
Konstant nödläge
Att politiker, i en situation när elförsörjningen är på väg mot ett konstant nödläge, fortsätter att hävda att lösningen är att bygga mer av det som orsakar problemen är allvarligt. Att politiker dessutom är beredda att ”muta” kommuner för att köra över medborgarna är skamligt. Vindkraft stoppas av militära skäl, naturskydd med mera men aldrig av hänsyn till de människor som drabbas. Det enda skydd dessa har haft är det kommunala vetot och om några pengar ska gå till kommuner borde de rimligtvis användas för att kompensera de personer som fått sin livsmiljö ödelagd, inte till att bygga badhus.
Tillståndsprocessen för vindkraftverk åsidosätter demokrati och mänskliga rättigheter för människor på landsbygden. Den utelämnar också maskindirektivets och miljöbalkens krav på säkerhetsgranskning för att skydda allmänheten. Dessutom är vindindustrier undantagna kravet på bygglov.
Som kompensation infördes möjligheten för kommuner att yttra sig, det ”kommunala vetot”. Utan detta hade man kunnat bygga ett industriområde som Markbygden, med över 1000 flera hundra meter höga bullrande vindkraftverk på en yta av 475 kvadratkilometer, utan möjlighet för bygdens invånare och politiker att ha något reellt inflytande.
Sämre och dyrare
Om vi ska ställa om, varför då ställa om till sol- och vindkraft som är funktionellt och miljömässigt mycket sämre och dyrare än det system vi haft? När den politiskt drivna satsningen på sol- och vindkraft startade i Sverige sammanfattade den förre vd:n för ABB, Percy Barnevik, läget på följande mycket träffande sätt: “Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den energiförsörjning som alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation.”
Per Fahlén Professor emeritus, energi och miljö, Chalmers tekniska högskola, ledamot i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien