Vi lever i en tid där knarkandet har blivit så normaliserat att det för många inte räknas som missbruk om det endast sker på helgdagar. Det är heller inte bara de sextioåriga fyllegubbarna på parkbänkar som definieras som pundare längre, utan även de tjugoåriga killarna på juristprogrammet. Drogkulturen har blivit en paradoxal tjusning för unga vuxna med bra meriter och högutbildade föräldrar, och trots att vi alla hört talas om de fjortonåriga Tramadoltjejerna i Göteborg och narkotikakrigen i Rinkeby så tycks många av våra framtida jurister, psykologer och läkare anse att det är ett helt normalt och sunt beteende att knarka varje helg.
Kvällen når sin kulmen
Jag upplever ofta att folk från den unga societeten gillar att stoltsera med vilka preparat de prövat och vilka fantastiska upplevelser de haft när de varit höga på Ecstasy. Jag har många gånger fått nys om vänners bekanta som efter långa vinkvällar fortfarande inte känt sig helt tillfredsställda. Därefter har samtal börjat ringas, langare nåtts och tjacket inhandlats. Efter det har aftonen äntligen kunnat nå sin kulmen. Jag blir tyvärr inte förvånad när jag hör om akademiska, kloka och intellektuella personer som väljer att lägga förståndet åt sidan och istället bruka narkotika en hel natt. Vi verkar befinna oss i en knarkepidemi där ungas syn på droger blir alltmer liberal.
Vad som ligger till grund för dagens drogliberalism hos den unga eliten är såklart svårt att svara på. Jag tror att de allra flesta som festknarkar på fyllan själva känner till de psykiska och fysiska hälsoriskerna med att göra det, men de gör det ändå. Kanske så är det nutidens medier och populärkultur som bidrar till ett mer drogliberalt samhälle där knarket och dess effekter romantiseras? Det tycks hur som helst ha blivit ett sorts mode bland dessa så kallade kloka ungdomar att snorta kokain på fredagar, och den tydligt spejsade bilden av droger skulle kunna vara en självklar förklaring till varför så många väljer att festknarka.
Jag tror att det blir farligt när man slutar tänka rationellt och istället sätter orimliga standarder på sina utekvällar genom att ständigt försöka uppnå något slags klimax med droger som hjälpredskap
Det stora dilemmat med att ungdomar har en så tillåtande inställning till droger är att många verkar glömma bort vad som är vettigt och inte. Förvisso kan man ju tycka att varje individ har ett eget val, men varför kan det inte bara räcka med att må lagom? Jag tror att det blir farligt när man slutar tänka rationellt och istället sätter orimliga standarder på sina utekvällar genom att ständigt försöka uppnå något slags klimax med droger som hjälpredskap. Jag tycker att fler personer i min ålder bör ifrågasätta om det verkligen är ett normalt beteende att spendera hundratals kronor på tjack varje helg, för att på måndagen därpå gå tillbaka till skolbänken och läran om lagkunskapen eller socialpsykologin. Är det inte dessa personer, våra framtida jurister, psykologer och läkare som borde se till att det råder nolltolerans mot droger?
Alice Adler, student