Regeringens fokus är glasklart. Kriminaliteten ska knäckas och migrationen till Sverige minskas. Båda målen är helt legitima att arbeta för som politiker. Många utredningar har tillsatts, medan ett antal förslag är på väg till beslut eller redan genomförda. Tidöavtalets förslag om hårdare tag mot kriminella och färre invandrare är på väg att förverkligas.
Metoderna är formulerade i Tidöavtalet. Centralt står förslag som anmälningsplikt, ändrade sekretessregler, preventiva tvångsmedel, inre gränskontroll samt en hel rad förslag rörande hårdare straff, ungdomsfängelser, med mera. Vad vi hör mindre om är hur förslagen påverkar demokratin och rättsstaten.
Suddats ut
I ett globalt perspektiv har Sverige en stark demokrati. I en undersökning gjord av Civil Rights Defenders säger 96 procent att det är viktigt att leva i en demokrati. Samtidigt upplever två av tre att demokratiska grundprinciper har hotats under det senaste året.
I världen har 35 år av demokratiframsteg suddats ut under det senaste decenniet. Auktoritär populism göder odemokratiska krafter, vilket medfört att fler länder inte längre är demokratier. I dag lever 72 procent av världens befolkning i icke-demokratier. Motsvarande siffra var 46 procent för tio år sedan, enligt forskningsinstitutet V-Dem.
I Tidöavtalet är förslag för att göra något åt kriminaliteten starkt sammankopplade med utpekande av en speciell grupp i samhället – invandrare. Många av förslagen, som inre gränskontroll, visitationszoner och anmälningsplikt, kommer innebära att de som ska verkställa förslagen måste göra ett urval av personer som visiteras och ifrågasätts. Det kommer att innebära att olika invånare i vårt samhälle behandlas olika beroende på etnicitet, bostadsområde och religion. Då kommer inte bara personer med kriminell belastning att pekas ut, utan också andra, framför allt personer med utländsk bakgrund, som inte har begått brott. Risken är stor att inte bara dessa särskilt granskade personers förtroende för staten minskar utan också att majoritetssamhället felaktigt resonerar ”ingen rök utan eld”. Konsekvensen blir att misstro gror.
Då kommer inte bara personer med kriminell belastning att pekas ut, utan också andra, framför allt personer med utländsk bakgrund, som inte har begått brott
Flera av förslagen i Tidöavtalet utgör risker för olika professioners möjlighet att utföra sitt arbete. Det mest uppmärksammade är anmälningsplikten – att offentliganställda i sin yrkesutövning förväntas ange personer de möter i sitt arbete som de misstänker inte har rätt att befinna sig i landet. Många offentliganställda vittnar om att det skulle urholka tilliten till deras jobb och därmed till hela välfärden. Dessa professioner bygger på att brukarna litar på att de är där för att hjälpa – inte ange. Personer som inte har rätt att vara i landet kommer kanske inte att söka sig till sjukvården när de är sjuka, kommer inte sätta sina barn i skolan eller söka stöd hos socialtjänsten. De blir i praktiken berövade sina mänskliga rättigheter.
Till detta kommer den desinformationskampanj, inte bara från individer som anklagar myndigheter för att kidnappa barn, utan även från svenska politiker som kallar statstjänstemän för korrupta och myndighetsaktivister. Anklagelser som urholkar tilliten till det gemensamma och till hela samhällskontraktet. Det i en kontext där svensk offentlig förvaltning i jämförande mätningar ständigt utpekas som en av de minst korrupta i världen av Transparency International. Det är problematiskt att regeringen signalerar misstro mot tjänstemän genom ett vidgat tjänstemannaansvar – något som kommer att göra det svårare för offentliganställda att göra sitt jobb.
Media avgörande
Förutom alla som röstar och våra offentliga institutioner är civilsamhället och media avgörande för en stark demokrati. Civilsamhällets förutsättningar att kritiskt granska makten utan att bli hotade, förföljda eller att makthavare undandrar deras finansiering är avgörande delar av demokratin. En oberoende och stark media är avgörande för demokratin. Såväl företrädare för civilsamhället som för oberoende media signalerar att deras förutsättningar att utgöra kritiska och granskande röster har begränsats på kort tid, inte minst ekonomiskt.
Till det kommer den kriminalpolitik med ökad repression och övervakning som nu föreslås vara så omfattande att den demokratiska rättsstaten hotas. I dag kan åtgärderna användas för att stoppa den grova kriminaliteten – i morgon kan de användas för att hindra meningsmotståndare och låsa in 15-åriga klimataktivister.
Många förslag verkar i en riktning som urholkar demokratin inifrån. Regeringen har uppmärksammat desinformationskampanjen mot socialtjänsten som systemhotande, vilket är välkommet, men den blundar för effekter av de förslag den själv vill lägga, som äventyrar samhällskontraktet, rättsstaten och den demokrati vi känner.
Heike Erkers, förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR
Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet
Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena idé
Ursula Berge, samhällspolitisk chef, Akademikerförbundet SSR