Ett tungt ansvar för den uppkomna konflikten i Göteborgs hamn vilar på LO. De har alltför länge låtit Hamnarbetarförbundet hållas och resultatet av det ser vi nu. 160 personer har varslats om uppsägning och en fjärdedel av alla företag i Göteborgsregionen har drabbats av konflikten.
LO hade aldrig haft samma överseende med Hamnarbetarförbundet om de hade befunnit sig lika långt ut till höger som det i dag befinner sig till vänster. Men principlösheten riskerar att slå tillbaka. Sverigedemokraterna är numera det största partiet bland arbetarväljare och det är bara en tidsfråga innan fackföreningar med kopplingar till SD bildas och ställer krav på egna kollektivavtal.
Hamnarbetarförbundet bildades när en radikal grupp medlemmar uteslöts ur Transport och LO i början av 70-talet. Förbundets historia är fylld av konflikter och den nuvarande vändan i konflikten med Göteborgs hamn har pågått i över ett år. För varje dag som går blir den allt värre och konsekvenserna för företag och svensk export allt värre. Bara APM Terminals har förlorat 100 miljoner kronor hittills i år. Då är inte förlusterna för hamnens kunder i form av rederier, speditörer och alla företag som inte har kunnat skicka eller ta emot sina laster i tid inräknade.
APM Terminals har kollektivavtal med Transportarbetarförbundet, som är anslutna till LO, eftersom Sveriges hamnar tecknar avtal med Transport. Så har det alltid varit och Hamnarbetarförbundet har inte tecknat ett enda kollektivavtal sedan förbundet bildades. Arbetsgivaren har försökt att tillmötesgå kraven som Hamnarbetarförbundet har ställt och har således tackat ja till två olika medlingsbud. Men Hamnarbetarförbundet har sagt nej till båda och i stället fortsatt att bråka. Resultatet ser vi nu.
LO borde vilja värna den svenska modellen
LO borde ha agerat för länge sedan och krävt att Hamnarbetarförbundet rättar in sig i ledet och accepterar något av de många bud som har erbjudits dem. Det borde ligga i LO:s intresse att värna den svenska modellen med en välfungerande arbetsmarknad och få konflikter. Men när det gäller Hamnarbetarförbundet som befinner sig politiskt långt ut till vänster verkar LO inte överdrivet bekymrade. Det är en aningslös hållning, som är principiellt farlig. I synnerhet i ljuset av att SD är det största partiet bland arbetarväljare. Jag har talat med arbetsgivare som sagt att det redan pågår diskussioner och att det är bara en tidsfråga innan det bildas fackföreningar som står nära SD och som kräver att få teckna egna kollektivavtal.
Duger inte att blunda
LO skulle aldrig acceptera att utbrytarförbund med kopplingar till SD bråkar och orsakar skada på samma sätt som Hamnarbetarförbundet gör nu. Men med vilken trovärdighet och med vilken tyngd kommer LO att kunna agera när man inte bryr sig om Hamnarbetarförbundet? Extremism måste bekämpas oavsett om den kommer från höger eller vänster. Då duger det inte att som LO blunda med ena ögat. Skadan blir inte mindre för att hotet kommer från vänster.
Det här är en ofta förbisedd aspekt av konflikten i Göteborgs hamn. Men det är en hotbild som måste tas på allvar och LO måste ta sitt ansvar för den svenska arbetsmarknaden. För om LO inte gör det kommer politiken att behöva kliva in och säkerställa att vi har en välfungerande arbetsmarknad, som inte hotas av extremister till höger eller till vänster. Konflikten i Göteborgs hamn visar på behovet av att förändra den svenska konflikträtten. Hur långt en sådan reform måste gå beror i mångt och mycket på hur LO väljer att agera när den svenska modellen inte fungerar.
Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker