Antagligen kan vi vänta oss lika upprörda reaktioner framöver. Både regeringen och Lärarnas Riksförbund har beslutat att tillsätta utredningar gällande betygssystemet och F-gränsen, vilket är mycket klokt. Eftersom betyget F stoppar eleven från att gå vidare upp i skolsystemet, slukar det enorma resurser.
När läraren flaggar för underkänt, öppnas helvetets portar – för läraren. Skolledning, EHT-personal, föräldrar, eleven – alla upprörs och involveras. Hela maskineriet tuggar i gång: Utredningar görs, individuella planer skrivs, möten hålls med specialpedagoger, kuratorer, skolpsykologer och rektorer, listor med nivåsänkande anpassningar produceras på löpande band. Allt dokumenteras så att skolan ska ha ryggen fri vid eventuella inspektioner eller anmälningar. Mycket litet av det som görs har med elevens lärande att göra.
Orkar inte
Möjligen kommer detta som en chock för många utanför skolans värld men det finns ungdomar som inte vill eller orkar plugga och anstränga sig. De kanske är omogna, dataspelen lockar mer eller så är de intresserade av annat just nu. Den gruppen är rätt stor idag. När dessa elever får ett underkänt läggs hela ansvaret för att trolla dem godkända – i lärarens knä.
Ni förstår dilemmat.
Det finns också en rätt stor grupp elever, cirka 10–15 procent som inte kan nå godkänt med nuvarande kunskapskrav, hur mycket de än kämpar. Maria Refors Legge, jurist och forskare med inriktning mot offentlig rätt och utbildningsrätt, har undersökt svagbegåvade elevers skolgång och de juridiska dilemman som uppstår för dem och lärarna. Dessa elever ligger inte så lågt på IQ-skalan att de hör hemma i särskolan. Men de har en lägre teoretisk begåvning inom normalspannet och kan inte nå kraven för E hur mycket extrastöd de än får. Med de höga kraven på E i kärnämnena och ytterligare några ämnen blir dessa ungdomar helt utslagna i dagens skolsystem, trots att de hade kunnat bli utmärkta kockar, snickare, frisörer, barnskötare och så vidare. I stället blir en stor andel av dem hemmasittare, får psykiska problem och blir en belastning för välfärdssystemet.
Med de höga kraven på E i kärnämnena och ytterligare några ämnen blir dessa ungdomar helt utslagna i dagens skolsystem, trots att de hade kunnat bli utmärkta kockar, snickare, frisörer, barnskötare och så vidare
”Det är lite av ett tabu att säga det, men alla har inte den kapacitet till abstrakt tänkande som krävs för att klara högre studier och det är inget fel med det. Vissa är snabba, andra är starka, vissa har talang för musik och andra har ”läshuvud”, ” som Maria Refors Legge uttrycker det.
Men med en skarp F-gräns får våra barn inte vara litet sämre på vissa ämnen. Trots att de är det.
Att placera ribban över många elevers huvuden och tro att det kommer att få alla att hoppa högre är pedagogisk galenskap. Det som istället händer är att vi lärare tvingas erbjuda stöttor, styltor, stegar och mer eller mindre lyftsläpa eleverna upp på det hägrande E:t och skamset titta bort när vi sätter det.
Hade fördelar
Förr hade vi en mer pragmatisk syn på skola och betygssättning. Det relativa 1–5-systemet utan skarp F-gräns, med i förväg fastställda procent för hur många i riket som skulle få vilket betyg, hade många fördelar.
När en elev i det gamla systemet fick en 2:a i matematik och kemi och en etta i biologi, gav det en tydlig signal till elev och förälder att eleven nog inte borde välja Naturprogrammet ändå. I dag prånglas det i stället ut en massa skrala ”snäll-E:n” av en ansatt lärarkår och via sommarskolor – för alla måste ju få E. Elever utan förkunskaper eller studiemotivation glider då in på avancerade högskoleförberedande program där lärarna tvingas till nivåsänkande anpassningar för att eleverna ska klara kurserna. För väl där är ju eleverna skolans ansvar, enligt skollagen.
Ytterligare en aspekt är att betyg också är ett utgallringsinstrument, inte en belöning eller en bestraffning som vi i Sverige tycks tro. Sverige behöver kunna sålla ut de mest lämpade eleverna i landet för högre utbildning. Det fungerar inte i dag då skolmarknaden förvandlat betygen till ett konkurrensmedel och målstyrningen gjort att ”alla kan få A”. Bolagsskolor strösslar med överbetyg och betygen skenar. Systemet är som gjort för betygskorruption.
Höll nere betygsinflationen
De relativa betygen höll betygsinflationen nere med sina i förväg fastställda procentsatser för varje betygssteg utifrån normalfördelningskurvan och normerat med centralprov för varje klass. Då öronmärktes det högsta betyget till 7 procent av landets bästa elever den årskullen, medan 38 procent fick medelbetyget. I starka klasser blev det många höga betyg. I svaga klasser många låga betyg. Visst hände det att någon som skulle fått en femma fick en stark fyra i stället men det är att föredra, jämfört med i dag då elever som skulle fått E får A och konkurrerar ut elever med korrekt satta betyg. Det var helt enkelt ett bra system med fokus på samhällets bästa.
Det är nu av största vikt att vi tar bort den skarpa F-gränsen och ersätter dagens Vilda Västern-betyg med ett relativt betygssystem igen. På samma gång behöver vi riva upp kursplanerna och skapa nya där inlärning av ämneskunskaper är i fokus gällande teoretiska ämnen medan de praktiska får vara just praktiska. Handens kunskap måste få en renässans i skolan för den behövs i vårt samhälle.
Och för att avsluta med litet kuriosa: Före detta finansminister Anders Borg fick faktiskt en etta i matte. Och det gick ju rätt bra för honom ändå.
Filippa Mannerheim, lärare